Efter en fallolycka som gav 75-åriga Giorgio Carrera en hjärnblödning har han mycket svårt att röra sig, och hans enda vapen är träning. Giorgios sjukgymnast som arbetar för kommunen har därför ordinerat att han ska få tjugo minuters ståträning ett antal dagar i veckan, för att hans muskler ska fortsätta att fungera. Den som ska stå för träningen är hemvårdens avdelning i Sävja.

Men några tjugo minuters träning, blir det sällan, och det har till och med hänt att träningen uteblivit helt, säger Marianne Carrera, Giorgios fru.

– När personalen kommer hit är de jättestressade och det är sällan det blir tjugo minuters träning. Personalen gör verkligen sitt bästa, men de är ju så pressade. I går blev det bara tio minuters träning i stället för tjugo, och det är enda gången som Giorgio får stå upp och belasta skelettet och musklerna, säger hon.

Blev lämnad ensam

Hemvårdspersonalens känsliga schema har till och med lett till att Giorgio blivit lämnad ensam ute på gatan. När färdtjänsten lämnar av honom hemma efter dagverksamhet på tisdagar ska hemtjänsten stå och vänta på garageuppfarten. Men flera gånger har hemtjänstpersonalen inte varit där när färdtjänsten kommit dit.

– Det har hänt fyra eller fem gånger under året. Ibland har de varit försenade tio minuter eller en kvart, och ibland ännu längre. Då har jag varit tvungen att ringa runt till anhöriga och prata med grannar, säger en färdtjänstchaufför, samtidigt som han lämnar över Giorgio Carrera till hemtjänstpersonalen. Och han får medhåll av Marianne Carrera.

– Den värsta gången var jag själv på Fyrishov på vattengympa när min dotter ringde. Hon berättade att grannen ringt och sagt att färdtjänsten stått med honom på gatan, och ingen tog emot honom. Han var helt ensam. Det var ren tur att grannen var där, så att de kunde hjälpa.

”När man fyller 65 så händer något”

Mariannes och Giorgios dotter Gabriella arbetar som lärare, men har flera gånger fått rycka ut när vården kring hennes far har strulat.

– De som arbetar med honom märker det kanske inte, men han sitter där i sin rullstol och hans muskler förtvinar. Han tynar bort, säger hon.

Marianne fyller i:

– Jag undrar om det är det här man menar när man pratar om en värdig äldrevård? Det känns inte så. Jag upplever att det finns en magisk gräns. Så fort man fyllt 65 så händer något. Då är man inte värd lika mycket inom vården längre, säger Marianne Carrera.

I eftermiddag kommer verksamhetschefen för hemvårdens avdelning i Sävja att besvara kritiken.