– En ung kvinna ligger livlös i hallen. Hon är skjuten i huvudet och det är tydligt att hon sannolikt är död. Jag hade redan då flera års erfarenhet som polis, men händelsen den kvällen sticker ut som extra tragisk, helt surrealistisk, säger Micke.
Den här kvällen jobbade han i en gatulangningsgrupp och det tillhörde inte deras vanliga arbetsuppgifter att åka på ett larm av den typen.
– Men någon hade ringt in och berättat att en person var skjuten och vi var inte långt därifrån i vår civilbil. När vi kommer dit så möts vi en anhörig till Fadime utanför, som kommer springande och säger att ”min syster har blivit skjuten” och berättar att hon ligger inne i lägenheten.
– Man blev lite på helspänn för vi kunde inte få fram förrän efter en stund att skytten inte var kvar.
Började hålla förhör
Inne i den lilla lägenheten fanns flera släktingar, några skrek och grät, berättar Micke.
Han och kollegan hann inte påbörja några livsuppehållande åtgärder på Fadime eftersom en ambulans kom dit strax efter.
De började i stället hålla förhör med familjen och efter en stund förstod de att det var pappan som skjutit Fadime.
– Det var svårt att ta in, jag blev bestört. Att en far kan skjuta sin egen dotter i hemmiljö på det sättet, sitt eget kött och blod. Det är svårt att greppa.
Några hade blandade känslor
Efter det blev det Mickes uppgift att åka med till Akademiska sjukhusets akutmottagning, dit Fadime kördes. Dit kom också många av hennes släktingar och vänner.
– Det var rörigt där också och i några fall blandade känslor inför det som hänt. Just det kändes overkligt och ovanligt, det normala när en ung kvinna blivit mördad är ju att alla känner starka sympatier.
Enligt Micke började sökandet efter pappan på allvar där på sjukhuset, polisen försökte få fram var han fanns. En äldre släkting fick sedan tag på pappan och uppmanade honom att överlämna sig själv till polisen, vilket han så småningom gjorde.
”Blev en ögonöppnare”
Efteråt fick Micke och hans kollega avrapportera kvällens och nattens händelser, i enlighet med rutinerna. Han fortsatte sedan arbeta i gatulangningsgruppen och har inte jobbat med hedersrelaterade brott.
– Jag visste inte vem Fadime var innan. Men efter har jag ju förstått att det som hände den där kvällen blev en ögonöppnare i Sverige. Jag tänker såklart på händelsen när Fadime kommer på tal, man minns. Jag lärde mig vad hederskultur är och vad det kan leda till, i värsta fall.
Micke jobbar kvar inom polisen, och har i dag sådana arbetsuppgifter att han inte vill framträda med efternamn och bild.