SVT har frågat samtliga kommuner i Sverige om de betalar ut ekonomiskt bistånd till personer som bor på otillåtna andrahandskontrakt. Kartläggningen visar att det råder stora olikheter runtom i landet.
130 kommuner svarar att de kräver ett kontrakt godkänt av hyresvärden för att bevilja bistånd till boendekostnad. Men 105 kommuner svarar tvärtom att de inte har samma krav. Sollentuna kommun resonerar till exempel så här:
”Socialstyrelsen har varit tydliga med att det ej är hyresvärden vi utreder. Om kontraktet mellan hyresvärd och klient är till en rimlig kostnad bör det godkännas. Bostadsbristen är vidare ett strukturellt problem som vi ej kan lägga på individen.”
”Vill inte göra det svårare”
Ett annat exempel är Timrå kommun som bland annat uppger att man ”vill undvika att genom byråkrati och statiska regelverk ytterligare försvåra för människor att få den hjälp de har rätt till, människor som redan tillhör den samhällsgrupp som har de svåraste livsvillkoren.”
Kommuner har valts bort ur den här kartläggningen då svaren, helt eller delvis, motiveras med andra lagrum än att pengar inte ska gå till otillåtna andrahandskontrakt.
Juristen Rebecca Sundström, som granskat frågan om bistånd kopplat till otillåtet boende, är precis som Olle Lundin kritisk mot att kommunerna har vitt skilda regelverk.
– Man ska inte kunna bo i en kommun och få bistånd till något som man inte får i en annan kommun, det blir inte enhetligt, anser hon.
Så säger juridiken
• Enligt Socialtjänstlagen (SoL) har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till försörjningsstöd (4 kap 1 § SoL). I Socialstyrelsens Allmänna Råd (SOSFS 2013:1) står det: ”Om lägenheten hyrs i andra hand, bör nämnden godta den hyra som lägenhetsinnehavaren och andrahandshyresgästen har avtalat, under förutsättning att den är skälig.”
En del av de kommuner som ändå nekar bistånd till otillåtna andrahandskontrakt hänvisar till att det sedan 2019 är olagligt att hyra ut en bostad svart och samtidigt ta ut för mycket i hyra. Det är dock inte olagligt att bo på ett sådant kontrakt.
• I Uppsala kommun har ett tiotal avslag överklagats. Förvaltningsrätten (FR) konstaterar i majoriteten av fallen att det inte finns något krav i SoL på att den enskilde ska lämna in intyg från fastighetsägaren för att nämnden ska kunna utreda behovet av bistånd.
Några fall har dock gått vidare till kammarrätten (KR), som gjort olika bedömningar. I vissa fall konstaterar KR att det inte är tillåtet att hyra ut en bostad i andra hand utan fastighetsägarens godkännande, och ger därför kommunen rätt. Kammarrätten i Göteborg har å andra sidan bedömt att det saknas stöd för att låta ett otillåtet andrahandskontrakt påverka rätten till försörjningsstöd och hänvisar till en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2009 ref. 4.)
• Denna referens nämns återkommande i avgöranden hos både FR och KR. Det är det enda avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen, och därmed det enda prejudicerande målet, som berört frågan. Då handlade det om en person som bodde i en kolonistuga och nekades bistånd. HFD ansåg då att den enskilde har rätt att bestämma var hen vill bo utan att det ska inverka på rätten till bistånd. Detta går att läsa i domen: ”Permanentboende i kolonistugor är i allmänhet inte tillåtet [...] Även om boende i kolonistuga således inte kan ses som någon långsiktig lösning på ett bostadsproblem saknas dock stöd för att låta detta inverka på bedömningen av rätten till försörjningsstöd för boendekostnader”.
Detta är ekonomiskt bistånd
• Ekonomiskt bistånd är ett stöd som du kan söka från din kommun om du har problem att försörja dig själv och din familj.
• Var och en är i första hand är skyldig att själv försörja sig och sin familj. Om du kan arbeta måste du enligt socialtjänstlagen stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till försörjningsstöd. Om du är sjuk och därför inte kan arbeta behöver du kunna styrka nedsatt arbetsförmåga. Det kan även bli aktuellt om du har andra problem som hindrar dig från att arbeta eller delta i aktiviteter.
• Ett exempel på ekonomiskt bistånd kan vara till boendekostnad. Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig boendekostnad bör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig. Kostnaden bör även relateras till hyresnivån hos allmännyttiga bostadsföretag eller andra större bostadsföretag på orten.
Källa: Socialstyrelsen