Klockan 15 under torsdagen presenterade regeringens särskilda utredare Gunilla Malmborg LSS-utredningen. En del i utredningen är en ny schablon på 15 timmar för ”övriga behov”, det vill säga 15 timmar utöver grundläggande behov som att äta och klä på sig, och det är något som gör Jesper Odelberg, artist från Göteborg, oroad.
– Om jag bara skulle få 15 timmar kan jag inte åka runt och uppträda – jag måste ju försörja mig själv och jag gör det jag är bäst på, säger Jesper Odelberg.
Behöver assistenter
Han är artisten som är ståuppkomiker, låtskrivare och skådespelare och som bland annat har medverkat i Göteborgs stadsteaters uppsättning Att begära Tre systrar, i SVT:s Släng dig i Brunnen och som ställde upp som riksdagskandidat för Vänsterpartiet i valet 2010. Just nu är han sjukskriven efter att ha genomgått flera cellgiftsbehandlingar för cancer, men ambitionen är att komma tillbaka till livet som artist snart. Han har cerebral pares, CP, och behöver assistenter stora delar av dygnet.
– Jag måste ha assistenter för att kunna jobba. Till exempel 2013 när jag jobbade på Göteborgs stadsteater, då var assistenterna med. De fick sitta bakom scenen och hjälpte mig när jag bytte om och assistenterna hjälpte mig att dricka vatten på scen. De hjälper mig inte med konstnärliga saker utan med allt runt omkring, så att jag kan koncentrera mig på det konstnärliga.
Enligt utredaren är de 15 timmarna ingen maxgräns, utan man kommer kunna söka om mer, vad tänker du om det?
– Det är lätt att säga. Det känns inte bra om man behöver söka om sina timmar på nytt. Men än så länge är det bara en utredning.
Välkomnar delar av utredningen
Generellt tycker han efter att ha sett presskonferensen att det är svårt att överblicka vilka konsekvenser utredningen kommer att ge om den blir verklighet. En positiv aspekt, enligt Jesper Odelberg, är att den tidigare 20-timmargränsen för att få statlig ersättning försvinner. Gränsen har tidigare fått kritik för att den lett till kontroller som uppfattats som integritetskränkande.
Orolig för framtiden
Men han är oroad att den nya utredningen ska leda till förändringar i hans liv om den röstas igenom. Att få minskad assistans är inte ett alternativ.
– Jag skulle inte kunna ta mig någonstans och inte kunna jobba och inte kunna dejta. När LSS kom 1994 var det en befrielsereform och en jämställdhetsreform. Jag vill inte bara överleva, jag vill leva också.