Nicolina Pernheim är ingen stillasittande 22-åring. Hon har varit med i två paralympics, är regerande europeisk mästare i sin viktklass i judo för synnedsatta och laddar nu för nästa EM i december. Hon pluggar till sjukgymnast och är även engagerad i lägerverksamhet där synnedsatta barn får lära sig judo.

– Jag älskar judon och jag mår bra av att träna. Jag hade inte orkat att enbart plugga, för det ger mig så mycket energi att träna. Och att skaffa mig en utbildning, det måste jag göra. Jag vill kunna jobba som alla andra och tjäna mina pengar. Jag vill klara mig själv så långt det går, säger hon.

Får inte längre LSS-insatser

För ungefär ett år sedan flyttade Nicolina Pernheim hemifrån. Eftersom hon tidigare hade fått mycket hjälp från sin familj i det dagliga livet ansökte hon i samband med flytten om mer hjälp från kommunen. Då visade det sig att hon på sin nya adress inte längre tillhörde sin gamla stadsdelsförvaltning. I den nya stadsdelen, Frölunda, gjordes en helt ny bedömning av hennes behov.

Istället för fler timmars ledsagning i månaden, som hon hade ansökt om, minskades de med ungefär en fjärdedel. En stor del av de försvunna timmarna ersattes istället med hemtjänst, vilket hon inte hade ansökt om.

– Om det är en månad som jag är ute och reser väldigt mycket, då kan jag inte ta de hemtjänsttimmarna med mig på resan, som ledsagare. Vilket jag kunde innan. Hemtjänsten är i hemmet, och är jag inte i hemmet så kan jag inte få hjälp. Jag lever inte ett liv som är likadant varje vecka.

I sitt föräldrahem hade Nicolina Pernheim fått hjälp enligt Lagen om Stöd och Service till vissa funktionnedsatta, LSS. Enligt den nya bedömningen orsakar inte hennes funktionsnedsättning så stora hinder i vardagen att hon kan få hjälp enligt den lagen. Istället erbjöds insatser enligt Socialtjänstlagen. Med LSS fick hon större möjlighet att bestämma hur hon skulle få hjälp. Dessutom var insatserna garanterat kostnadsfria för henne, vilket inte är självklart med Socialtjänstlagen

”Ett ganska vanligt fall”

Nicolina Pernheims fall är långt ifrån unikt, enligt Synskadades Riksförbund. I deras uppfattning blir det allt svårare för blinda att få hjälp enligt LSS. Synskadades Riksförbund avslutade under året en kampanj för att gravt synskadade och blinda ska räknas till just LSS och inte Socialtjänstlagen.

– Tyvärr är det ett ganska vanligt fall. Att man bedöms på olika sätt beroende på var man bor och kanske till och med beroende på vem som gör bedömningen, säger Kjell Emanuelsson, ordförande för Synskadades Riksförbund i Göteborg.

Nicolina Pernheim får nu räkna ledsagningstimmar varje månad för att vara säker på att de räcker till. Hon behöver ledsagning för att till exempel handla mat, ta sig fram på platser som hon inte känner till, åka på resor och träning med mera. I skolan får hon ledsagning genom universitetet. Det har hänt åtskilliga gånger det senaste halvåret att hon har fått flytta hem över helger för att spara in ledsagningstimmar.

”Följer rättspraxis”

Västnytt har tidigare rapporterat om att många kommuner har svårt att bekosta LSS-insatser. Men att LSS kan vara kostsamt för kommunen har inte påverkat bedömningen av Nicolinas fall, enligt Cristina Herrera, enhetschef för LSS-handläggarna i stadsdelsförvaltningen Askim-Frölunda-Högsbo. Hon har valt att svara på frågor via mail, och skriver bland annat så här:

”I bedömning och i beslutfattande av insats följer stadsdelsförvaltningen Askim-Frölunda-Högsbo rättspraxis både från Högsta Förvaltningsdomstolen och från kammarrätterna.”