Flera gånger har han träffat sin franske kollega Georges Wolinski, en av dem som sköts till döds.

– Han sa väldigt mycket roliga saker och man skrattade mycket. Han var även privat en väldigt rolig, och elak person.

Sture Hegerfors skrattar till under ett ögonblick, men blir sedan allvarlig igen.

– Så här skulle jag inte ha pratat igår, för då var jag väldigt uppriven… Hade hög puls… och tyckte det var väldigt otäckt allting. Men nu… Ja, man får lite perspektiv och då minns jag honom som en otroligt rolig person.

De två tecknarna hade träffats och pratat vid ett antal seriemässor sedan 70-talet. Men Sture Hegerfors beskriver deras samtal som monologer från Wolinskis sida.

– De är ju väldigt duktiga på att diskutera, fransmännen, så jag fick inte många sylar i vädret.

Puss var en svensk motsvarighet

Någon svensk motsvarighet till den franska satirtidningen Charlie Hebdo har enligt Hegerfors inte funnits i Sverige sedan 60-talet då tidningen Puss ägnade sig åt en likartad typ av satir.

– Puss är nog det närmaste vi har varit en Charlie Hebdo I Sverige. Lasse Hillersberg var en tecknare som var i samma anda, han slog mot judar, mot araber, mot kyrkan och alla politiker.

Men Puss gick i graven och sedan dess menar Hegerfors alltså att den politiska seriesatiren har lyst med sin frånvaro i Sverige, åtminstone av den typ som Charlie Hebdo står för. Istället var det en helt annan typ av humorserie som fick stora framgångar i Sverige.

– En rolig halvtimma hade 100 000-tals ex i upplaga. Och det var ju en snusk- och snask- och sexanstruken tidning. Så där är kanske den stora skillnaden mellan Sverige och Frankrike.

Men till svenskarnas försvar kanske man bör tillägga att även Georges Wolinski ofta använde sig av snusk och sex i sina bilder.