Obs! Den här artikeln publicerades den 5 februari 2016.

Vi är i Gårdsten i Göteborg för att träffa Jamila Said Musse. En kvinna som i många år kämpat mot kvinnlig könsstympning, både i Sverige men också som minister i Somalia. Vi behöver ta lite bilder för TV-inslaget och vi sätter oss ner, vi bjuds på somaliska piroger och kaffe. Vi sitter med några män och pratar om allt möjligt, men eftersom de vet varför vi är där glider samtalet in på det annars tabubelagda ämnet könsstympning av kvinnor. Det visar sig att en äldre man, vid namn Hashi, vid bordet är positiv, till skillnad från den yngre som sitter bredvid honom.

– Men om du hade en fru?, frågar Hashi den yngre.

– Nej ännu värre, min fru absolut inte. Det skulle hon inte göra, svarar han.

Läs också: Var för könsstympning – för att skapa debatt

Generationsfråga

Det uppstår en diskussion mellan männen. Hashi pushar på med frågor om kvinnors sexualdrift, om renlighet och påstår för oss andra att den yngre generationen skiljer sig mer eftersom deras kvinnor inte är könsstympade, för att de kvinnorna bara vill ha mer och mer. Den yngre mannen skruvar på sig och skrattar lite. Han vill helst inte prata om ämnet alls. Han vill framförallt inte ställa upp på intervju. Det vill däremot Hashi, han skäms inte över sina åsikter om könsstympning.

– Det är väldigt bra tror jag. För massor av saker, först och främst är det bra för hälsan, säger han.

Vi pratar länge. Han påstår att det finns forskning i Somalia som visar att könsstympade kvinnor är renare.

– Mot allt det där, svampinfektioner och annat som finns på kvinnornas organ. Det är väldigt rent tror vi.

Könsstympning vanlig i Somalia

Hashi kommer från Somalia, precis som de andra runt bordet. Enligt Socialstyrelsens siffror är 98 procent av kvinnorna mellan 15 och 49 år där könsstympade. Antingen genom ett snitt över klitoris, eller den grövsta sorten, där man skär bort både klitoris, inre och yttre blygdläppar och syr ihop allting. Det som kvarstår är ett litet hål för urin och mensblod. I Sverige är det olagligt med könsstympning sedan 80-talet. Detta på grund av att det kan leda till livslånga hälsoproblem, sterilitet eller i värsta fall döden.

När han börjar prata om att den nya generationen är förlorade när de väljer bort könsstympning, hör jag att den unga mannen lämnar lokalen. Han suckar högt. Han kommer in igen och är irriterad. Han vill fortfarande inte säga något i kameran, men tidigare under kvällen har han flera gånger påpekat att det är ”fel” och ”helt sjukt” med könsstympning. Något han aldrig skulle utsätta sina barn för.

Är det här en generationsfråga? frågar jag Hashi.

– Det är en generationsfråga. Men den här generationen gick vilse, säger han.

Jamila Said Musse har lyssnat tålmodigt, hon har skrattat med och bollat mellan männen. Men nu blir hon arg.

– Men menar du det du sagt egentligen?, säger hon med hög röst till den äldre mannen vid bordet efter att förgäves försökt få den yngre att stanna och berätta om sina tankar.

– Eller skojar du bara?, frågar hon Hashi.

Vill sprida kunskap

Han börjar förklara och en stor diskussion utbryter mellan de två. Hon har tillsammans med sin kollega en förening som arbetar med att just sprida kunskap om könsstympning. De har fått närmare en halv miljon kronor från Göteborgs kommun för att tala med nyanlända, och de håller seminarier med somaliska män. Den här diskussionen har hon haft förr. Hon är däremot extremt ovan vid att någon så tydligt, och för media, berättar om sin positiva inställning till könsstympning. Hon trodde aldrig det skulle hända.

– Det är mycket, mycket ovanligt, säger hon.

Diskussionen avslutas och männen går in i ett rum brevid.

– Jag känner mig både ledsen och glad, säger hon.

Hon förklarar att glädjen kommer från att någon har varit modig och stått upp för sina åsikter om könsstympning.

– Det är jätteviktigt att de vågar att prata. Därför att om man inte hör hur de tänker, hur ska man kunna planera och jobba med den här frågan? Så detta visar svenska myndigheter hur folk fortfarande tänker.