En av alla dem som ställt sig i den fyra år långa kön för assisterad befruktning är 36-åriga Johanna Waara i Göteborg. Hennes barnlängtan tog fart för ett par år sedan i samband med en separation efter ett långvarigt förhållande.
LÄS MER: Brist på personal och pengar är orsaken till lång kötid
Hon har hittills inte träffat någon som hon känner att hon vill dela ett föräldraskap med och det tilltalar henne inte att inleda någon relation och snabbt försöka skaffa barn. Och det är bråttom eftersom det inte görs några assisterade befruktningar efter att kvinnan fyllt 40 år.
– Jag har inte träffat någon som jag blivit kär i, men det verkar fantastiskt att få vara förälder och jag vill få möjlighet att försöka bli det, säger Johanna Waara till SVT Nyheter Väst.
Kötider
När Sahlgrenska sjukhuset öppnade sin kö för assisterad befruktning även för ensamstående kvinnor lämnade hon in en egenremiss eftersom hon då såg sin möjlighet att få göra det i Sverige. Men kön på Sahlgrenska är längst i landet, nämligen fyra år.
Kötiderna för ensamstående kvinnor, som vill ha hjälp med assisterad befruktning, skiljer sig stort åt i Sverige. I exempelvis Skåne är kötiden endast några månader. Det var också dit som Johanna Waara vände sig efter att ha stått i kö på Sahlgrenska i ett drygt år. Något som hittills har varit en tuff process för henne.
För att få ställa sig i Region Skånes kö måste den utredning som ska göras innan behandlingen vara klar. En utredning som endast kan göras på privata kliniker i Göteborg, för de som inte kommit fram i Sahlgrenskas kö. Johanna Waara har gjort sin utredning och blivit godkänd hos en privat klinik i Göteborg.
Olika vårdgivare
Det senaste halvåret beskriver hon som att hon studsat mellan olika vårdinstanser för att få fram de underlag som krävs för att den psykosociala delen av utredningen ska godkännas av Region Skåne. Det har dock varit svårt att få veta vad som saknas i hennes fall för att kunna bedömas som en lämplig förälder. Det har handlat om tre till fyra samtal i veckan för henne till olika vårdgivare.
– Att pendla mellan hopp och total hopplöshet är jätteknäckande och ibland har jag varit så arg över att behöva stångas med det här och det är otroligt energikrävande.
Inte tillräckligt underlag
Enligt Johanna är det inte så att hon anses olämplig som förälder utan det handlar om att underlagen för den psykosociala utredningen som hon skickat in inte har varit tillräckliga. Samtidigt har hon inte fått det preciserat vad mer som krävs. Enligt henne är det fler än hon själv som befinner sig i samma situation.
– Nu har jag till slut fått reda på vad de vill ha för underlag. De tröttnade eftersom jag varit så påstridig och ringt så många gånger.
Hon har nu fått tag på en ny psykolog i Göteborg, så hon hoppas att det ska lösa sig den här gången.