Latifah Chehab, 22, hade inte ens fått uppehållstillstånd när hon bestämde sig för att gå med i Dalslands litteraturförenings skrivarkurs. Hon kände ingen, men övertalade sin kusin att följa med. Hon hade aldrig skrivit litterärt förut, och nu skulle det alltså ske på svenska.
– I början var det svårt, för jag hade inte gått i skolan i Sverige än, så det var svårt att förstå vad kursledaren pratade om. Men han hjälpte mig att förbättra min svenska. I början pratade vi på engelska för att förstå varandra, och nu har jag blivit bättre på svenska än engelska, säger Latifah Chehab.
Berättelse om att lämna sitt land
Boken, med titeln Nya röster, innehåller kärleks- och relationsberättelser, feministiska texter om att ta sin plats som kvinna, och flykten från Syrien.
Latifah Chehabs berättelse handlar om Alan, en kille från Syrien som tvingas lämna allt och fly landet för att försöka nå Sverige.
– Jag ville skriva om en kille som har förlorat allt i Syrien. Jag ville visa människor att även om man förlorar mycket i livet så finns det möjlighet att hitta en ny familj i Sverige, och man kan fortsätta leva här. Hoppet finns alltid.
Stort intresse från tjejerna
Ledare för kursen har varit journalisten och författaren Victor Estby. Han anlitades av Dalslands litteraturförening, som fick idén om att hålla en skrivarkurs som ett slags integrationsprojekt. Från början var tanken att kursen skulle rikta sig till både killar och tjejer, men det stora intresset från tjejerna ändrade på det.
– Många av de unga killarna fick ändå kontakter med unga svenskar i idrottssammanhang och annat, det gick mer naturligt. Tjejerna hamnade vid sidan av. De har gått in i det här med liv och lust, säger Victor Estby.
En svår process
Från augusti 2016 till maj i år har kvinnorna träffats en gång varannan vecka för att skriva och diskutera texter. De har repeterat ord som varit svåra och slipat på sin berättarteknik. Men det har varit en stundtals tuff tid. Många har valt att skriva om sina upplevelser av flykten från Syrien och det de lämnat bakom sig. Mycket tid har gått åt till att diskutera vad de har varit med om, som en del av processen för att kunna skriva om det.
– Det var verkligen jobbigt, för varje gång jag försökte att komma ihåg vad barn upplever i Syrien började jag gråta, för det känns då som att det händer med mig nu igen, säger Latifah Chehab.
Hur känns det nu då, när ni lanserar boken?
– Det känns härligt. Jag blev jätteglad när jag såg boken. När jag började skriva berättelsen så var det jobbigt, jag kände att jag inte orkade. Men nu när jag sett och hört att min familj och svenskar är stolta över mig så vet jag att det är rätt att prata och göra den här boken.