Suzana Preradovic hade tillbringat de sista veckorna av sin mammaledighet i Bosnien-Hercegovina, tillsammans med sina två barn Stefan och Lazar. De hade hunnit hälsa på släktingar och njuta av solen, och hon blev nästan glad när det mot slutet av vistelsen började regna. Regnet kom dagen innan de skulle flyga hem, och det regnade mycket.

 – Vid midnatt fick min mamma panik och vi bestämde för att flytta från en morbror till en annan. Det var tur, för sedan forsade vattnet in i det andra huset, säger Suzana.

Vattnet strömmade in från två olika håll i staden och allt gick väldigt snabbt. Suzana beskriver hur vattnet steg från minut till minut, vilket också syns på den film som hennes kusin spelade in med mobiltelefonen. En stund senare var hans lägenhet i bottenvåningen av huset översvämmad.

– Själv drabbades jag av panik när jag gick upp i ett våningshus och kunde se ut över staden. Smutsigt vatten överallt, människor som sprang. Och ingen som tog ansvar.

Ingen förvarning

Enligt Suzana var de lokala myndigheterna sena med att reagera. Och ingen hade förvarnat invånarna om översvämningarna som kunde komma.

– Folk var lämnade åt sitt eget öde. Vi såg några poliser och militärer som sprang omkring, men de försökte bara ta sig därifrån.

Till slut var det bara en enda gata i hela stan som inte var översvämmad, berättar Suzana, vars enda tankar kretsade kring hur hon skulle kunna ta sina barn därifrån.

Familjen lyckades med hjälp av bekanta ta sin tillflykt upp i bergen som omringar staden. Där blev de inkvarterade hos främlingar.

Nu är hon tillbaka i Göteborg, men tänker ständigt på släktingarna som är kvar i Bosnien-Hercegovina.

– Det stinker överallt och sjukdomarna knackar på dörren. Vatten och desinfektion är det viktigaste just nu. Inte kläder.