Uppgifter från 19 av 21 länsstyrelser i Sverige visar att så många som 87 procent av anmälningarna om hundar och katter aldrig leder till någon åtgärd. 11 procent av åtgärderna ledde till någon form av föreläggande vilket bland annat kan betyda tvång om koppel och munkorg.

Bara 1,6 procent av fallen ledde till omhändertagande, där en ytterst liten del handlar om avlivning eller hundförbud.

Fall där hundar kunnat fortsätta attackera

I fallet Robertsfors har länsstyrelsen fått hård kritik då den aktuella hunden, en amstaff, redan hade bitit ett barn. Men det är inte det enda fallet där hundar med tidigare koppeltvång är inblandade i nya attacker:

• Västerbotten 2021: En kvinna blev biten medan pudeln fick så allvarliga skador att den fick avlivas efter att ha attackerats av två hundar. Hundägarna hade tidigare varit inblandade i ett antal incidenter där bland annat får dödats. Flera av parets hundar belades senare med koppeltvång.  
• Västerbotten 2020: En hel by i Robertfors kommun uppges ha levt i skräck efter att flera grannar blivit attackerade och bitna av samma hundar. Ett flertal anmälningar från byborna krävdes innan hundägaren åtalades för vanvård. Ett år senare förbjöds hen att ta hand om djur.  
• Västernorrland 2021: En pitbull och dennes ägare är inblandade i fem attacker. I en av polisanmälningarna uppges det att hundägaren ska ha bussat på sin hund på en person. Till slut, först efter de fem attackerna, valde länsstyrelsen att avliva hunden. Ägaren, som har flera domar i sitt belastningsregister, fick också hundförbud i tre år.

I flera av de ärenden som SVT har granskat står det klart att hundar har fortsatt att attackera människor, trots åtgärder från länsstyrelserna.

”Tandlös” lagstiftning

Redan 2003 presenterades den så kallade Hundansvarsutredningen, där man bland annat kom fram till att det inte gick att förbjuda specifika hundraser.

Förslaget var istället att det skulle bli kriminellt att äga hund om man inte var lämplig.

– Vi tyckte att lagen var tandlös, att den behöver skärpas och att incidenter även skulle kunna leda till åtal. Men det hände ju egentligen ingenting, säger Karin Starrin, som ledde Hundansvarsutredningen.

Flera år senare 2018, flyttades ansvaret över från polisen till länsstyrelserna. Vilket har gjort lagen än mer tandlös, enligt Sirkku Sarenbo, forskare vid Linnéuniversitetet och expert på djurskydd. Hon beskriver lagen som ”urusel”.

”Polisiär uppgift”

– Tillsynslagen borde aldrig ha flyttats till länsstyrelserna. Farliga hundar har genom tiderna varit en polisiär uppgift för att skydda samhället och medborgarna, säger hon och fortsätter:

– För att angrepp på människa eller hund ska vara brott mot tillsynslagen, behöver myndigheten först ha fattat ett beslut som hundhållaren sedan inte följer.

Det finns inte heller krav på att hundägare som varit inblandade i attacker måste ge sina kontaktuppgifter till polisen eller den som lidit skada.

– Det saknas också riktlinjer hur myndigheterna ska agera i samband med dödliga hundangrepp och hur de ska utredas.

Annelie Grip Hansson, länsveterinär i Västerbotten, svarar på kritiken och säger att ”lagstiftningen alltid har sina förtjänster och begränsningar”.

– Vad gäller tillsynslagen har vi inte någon uppsökande verksamhet eller uppföljning av de beslut som fattats. I den delen som gäller uppföljning skulle det vara bra att ha en möjlighet att få följa upp. Men det mandatet ingår inte i lagen idag och då kan vi inte göra det, säger hon.

Har du tips i ämnet? Hör av dig till SVT:s granskande reportrar här.