Mia Meier jobbar inom hemtjänsten i Burträsk i Skellefteå kommun. Hon har varit utbränd två gånger och går just nu igenom ytterligare en stressutredning.
– Jag tappar huvudet. Plötsligt glömmer jag och kör förbi en vårdtagare, och så måste jag vända och har förlorat tid, förklarar hon som upplever att det är just tid hon inte har nog av.
Det är mycket – och många – att hålla reda på. Tider, nycklar och mediciner. Och telefonen förstås som ska logga allt fast det inte alltid går för att det saknas täckning.
Tiden när hemtjänsten hade tre vårdtagare under en dag, och bakning stod på schemat, känns långt bort. I dag är social tid något vårdtagare måste få beviljat på papper.
– Hela jobbet har blivit så. Du ska in till en person, göra det som står på beslutet, och så snabbt ut igen. Men jag vill ju att de äldre ska känna att jag bryr mig om dem, säger Mia Meier.
Mer jobb men på färre personer
Rollkonflikten som hon beskriver kallar forskaren Hugo Westerlund vid Stressforskningsinstitutet för ”klassisk”.
– Människor inom vård, skola och omsorg tycker att de inte har tid att göra det som är själva huvuduppgiften: att vårda de gamla och undervisa eleverna. De tycker att tiden går till dokumentation och administration, konstaterar han och fortsätter:
– Sen tillkommer de ständiga omorganisationerna som bara pågår och aldrig tar slut. Att göra om och effektivisera är naturligtvis viktigt och bra, men det är en stress i sig och om man aldrig blir färdig. Tyvärr kallar man det också ofta för effektiviseringar när man helt enkelt bara lägger mer jobb på färre personer.
Mia Meier är just nu mitt i en ny omorganisation. Den förra hade just landat.
– Nu har vi delats in i olika grupper som fått olika färger. Och så ska det bli två chefer istället för tre och schemat kollas från Skellefteå, berättar hon som känner sig orolig för om hon ens ska klara jobbet i framtiden.
Stressdiagnoserna rusar i höjden
Hon är inte ensam. Det har blivit många i Sverige som känner likadant, och siffror från Försäkringskassan visar att akut stressreaktion är en av de dominerande diagnoserna när det gäller psykisk ohälsa. Dessutom har stressdiagnoserna ökat med mer än det dubbla på bara några år (se anslutande artikel).
Ökningen bekräftas av siffror från Arbetsmiljöverket, och anmälningar av arbetssjukdom med sociala och organisatoriska orsaker har ökat med 70 procent mellan år 2010 och 2014. Flest anmälningar kommer från vården, och tre av fyra görs av kvinnor.
Det går enligt forskningen i dag inte att dra några säkra slutsatser kring vad ökningen verkligen beror på – eller vad den står för. Frågan är stor och komplex och omfattar mer än bara arbetslivet. Men det går i alla fall att säga att arbetsmiljöarbetet på vissa håll blivit eftersatt enligt forskaren
– Men vi vet inte i detalj vad som påverkas av regeländringar och skillnader i förhållningssätt. Vi vet dock vad som gör att människor mår dåligt på jobbet och kan peka på faktorer, säger Hugo Westerlund.
Hur har du det på jobbet? Kontakta oss
En förklaring som forskare lyfter fram är den skillnad i styrning i offentlig sektor som fått genomslag de senaste 20 åren och som brukar kallas ”New Public Management”. Det handlar om att försöka göra verksamhet mer effektiv genom att försöka efterlikna näringslivet med en marknad med köpare och säljare.
– Förut hade man en påse pengar och regler att följa medan det idag handlar om att prestera mot mål, och mål måste ju följas upp, mätas och kontrolleras vilket innebär mer dokumentation. Meningen är ju att sätta press på utförarna men istället kan det ju bli en ökad stress för medarbetarna, säger Hugo Westerlund.
”Det är tragiskt som det är idag”
Enligt ledningen i Skellefteå är den lokala äldreomsorgen just nu ute på en stor läroresa. Ambitionen är att styrmodellerna ska vara vägen till målet med nöjda brukare, låga sjukskrivningstal och en ekonomi i balans.
– Vi vill hitta arbetssätt som leder till att vi gör rätt saker och får ett gott resultat. Då behöver vi skruva och mäta för att bli lite bättre varje dag, men det får inte bli en sjuka att vi ska mäta allt som vi sedan ändå inte använder för att genomföra verkliga förändringar, säger Tomas Hedström som är chef vid utvecklingsenheten inomäldreomsorgen.
För Mia Meier innebär det än så länge att modeller som hon inte hört talas om, som till exempel ”Kotters process” och ”fyrfältaren”, styr hennes vardag. Hon har bara en önskan.
– Jag vill ha mer tid med vårdtagaren för jag tycker det är tragiskt som det är idag. Vi borde kunna göra det här på något annat sätt.