Axel är femton år och borde gå i nian. Han har autism och adhd, men trots att han går i en mindre undervisningsgrupp med särskilt stöd har han inte varit i skolan de senaste fyra veckorna.

Barn och unga som fått neuropsykiatriska diagnoser som exempelvis adhd, har ökat med över 300 procent de senaste 10 åren, enligt Socialstyrelsen. Många av de barnen upplever problem med att vara i ett vanligt klassrum. För Axel fungerade det inte alls.

 – Det var mer jobbigt. Det var ännu mer barn och mycket skrik och sånt, säger han.

Många med diagnoser som adhd och autism är känsliga för ljud, men Axel har ändå gått i en vanlig klass upp till årskurs 6.

Var hemma och grät

– Det rubbade mig totalt. Det var skitjobbigt. Så var man hemma resten av dagen och grät för att det var så jobbigt. Det är synd att det ska behöva vara så, säger han.

Axel går med sin mamma Monika Lindberg till skolan i Ljustadalen utanför Sundsvall. De senaste fyra veckorna har han varit där en gång i veckan, bara för att äta lunch och sedan gå hem igen. Det finns ett kalt rum med en dator, där han kan få undervisning.

– När jag är här får jag ångest för att jag vet att jag måste jobba ihop allt jag har missat, säger Axel.

Svårt med humöret

Trots att han tycker om att lära sig nya saker, klarar han inte av att ta till sig undervisningen. Och när skolarbetet blir krävande har Axel svårt att hantera sitt humör.

– Då blir man helt, helt vansinnig. Då blir man helt slutkörd, och så är det bara att ge upp, säger han.

Får inga betyg

Samtidigt som fler elever i skolan är i behov av stöd ökar bristen på behöriga lärare. Elever med diagnoser som adhd och autism drabbas hårt i skolsystemet. Axel går snart ut nian och klarar inte målen. Då är det jobbigt att tänka på vad som händer sedan.

– Det blir värre när man inte har betyg. Det gör mig förskräckt att tänka på framtiden, säger han.