Ifjol minskade uppvandringen av lax i vissa östersjöälvar till en femtedel jämfört med för några år sedan. Hittills i år är situationen ungefär den samma.
Lars Fossum Hägglund arbetar för att laxen i Moälvens vattensystem, i närheten av Örnsköldsvik, ska återhämta sig.
I laxtrappan vid Sågfallet i biflödet Utterån filmas fisken som vandrar upp för att leka. För några år sedan såg det ljust ut men de två senaste åren är det få fiskar som passerat genom laxtrappan.
Strömmingsbrist påverkar laxen
Laxkrisen sammanfaller med bristen på laxens huvudföda strömming och tidigare forskning visar att tillgången på mindre strömming påverkar laxen.
Samtidigt går det mesta av industrifiskets fångster av strömming i Östersjöområdet till mat i norska laxodlingar som producerar merparten av laxen som säljs i svenska livsmedelsbutiker.
– Det är ett märkligt sätt att nyttja naturresurser, säger Johan Dannewitz, laxforskare på Lantbruksuniversitetet, SLU.
Lika illa i Norge
I Norge är läget minst lika illa som i Sverige. En rapport från Norskt vetenskapligt råd för laxförvaltning slår fast att de vilda laxstammarna i Norge är på en historiskt låg nivå.
Tillbakavisar kritiken
Enligt rapporten är klimatförändringarna tillsammans med den hårt kritiserade och omfattande laxodlingen i kassar i havet det största hotet mot vildlaxen. Men odlingsbranschen tillbakavisar kritiken.
– De bästa vi har av experter och norska havsforskare säger att huvudanledningen finns i situationen i havet, säger Jon Arne Gröttum som representerar branschorganisationen Sjömat Norge.
Se de vandrande laxarna i Moälven och hör mer om laxkrisen i videon.
Laxstammen i Moälven
• Laxstammen i Moälven slogs ut av föroreningar på 50-talet men har återinförts genom utsättning av laxyngel i älven.
• Laxtrappan i biflödet Utterån är 132 meter lång och går genom en tunnel. Fiskvägen hjälper lekvandrande lax och andra arter att passera förbi det 13 meter höga Sågfallet.
• Projektet som kostat åtskilliga miljoner har varit möjligt eftersom Sågfallet skapats av människan. Fallet bildades år 1868 som en följd av flottningen i ån. En timmerbröt fastnade vid den dåvarande Gottneforsen varvid vattnet i Utterån steg och till sist bröt en ny fåra. Vägen som vattnet tog blev Sågfallet som visade sig vara omöjligt för fisken att forcera. Genom Moälvsprojektet kunde fiskvägen förbi fallet byggas mer än hundra år senare och nu kan fisken vandra upp i till tidigare lekplatser i Utterån.