Det är första gången på 42 år som de berättar offentligt om dramat. Den hårdhänta avhysningen gav eko över hela Sverige, mycket på grund av att det hela utspelade sig inför rullande TV-kameror.
– Jag har fortfarande svårt att prata om det. Vi har knappt pratat med varandra i familjen om det här för det har gjort så ont, säger Lina von Euler, Björn Bergströms och Svea Tejles äldsta barn som var åtta år när vräkningen skedde.
Familjen som blev rikskänd som”Taråbergarna” – det vill säga Björn ”Ponny” Bergström, Svea Tejle och deras tre små barn – avhystes vintern 1980 i snö och kyla från torphemmanet Taråberg mitt i storskogen en och halv mil nordöst om Ramsele, med åtta kilometer till närmaste farbara väg.
Det blev kulmen på en lång och förbittrad strid mellan familjen å ena sidan och markägaren Graningeverken å den andra.
130 man verkställde vräkningen
Graningeverken hade sålt torpet till familjen men ville inte ha dem boende på fastigheten. Villkoret var att huset flyttades och timrades upp någon annanstans inom två år.
Men familjen förälskade sig i platsen, och sedan de odlat upp jorden på fastigheten bestämde de sig att bo kvar – trots att det innebar avtalsbrott.
Graningeverken gick till domstol och i den efterföljande rättsprocessen fick bolaget rätt.
Vintern 1980 skulle vräkningen verkställas. Ett första försök misslyckades, och när chefskronofogde Dicki Sörensen kom tillbaka den 14 mars hade han med sig omkring 130 man, de allra flesta av dem kravallutrustade poliser.
Myndigheterna hade räknat med att familjen skaffat förstärkning och förväntade sig tumult och kravaller på platsen.
Skorstenstocken sprängdes
Förutom att huset brändes ner sprängdes också skorstenstocken sönder för att huset inte skulle kunna byggas upp igen på samma plats.
Dessutom hälldes dieselolja i fastighetens jordkällare för att också den skulle bli obrukbar.
– Det är så vemodigt och sorgligt, säger Svea Tejle när hon och Lina tittar på SVT Mittnytts arkivinslag om händelsen. Hör dem här ovan.
Om Skogsnäs och Taråberg
Vintern 1973 flyttade ett större gäng kompisar – många av dem vänner sedan ungdomsåren i Linköping – från en gård i Småland till Skogsnäs en och en halv mil nordöst om Ramsele i norra Ångermanland.
De startade ett kollektiv där målet var ekologisk och hållbar självhushållning och där produktionsmedlen ägdes gemensamt. Skogsnäsinvånarna växte successivt i antal och 1979 startades också en friskola i byn, för övrigt en av Sveriges allra första.
Våren 1976 flyttade Björn Bergström och Svea Tejle – som tillhörde den urspungliga gruppen nybyggare i Skogsnäs – med sina småbarn till det övergivna torphemmanet Taråberg, i väglöst land i storskogen åtta kilometer från Skogsnäs.
De hade då fått lov av markägaren Graningeverken att köpa torpet för att inom två år flytta det till en annan plats. Bolaget ville inte ha några bosättare på fastigheten utan avsåg att bedriva skogsbruk där. Därför sa man bestämt nej när paret Bergström/Tejle ville köpa fastigheten med mark och allt.
Paret har i efterhand medgett att de hela tiden hade för avsikt att bo och verka på platsen och att odla upp den jordbruksmark som tidigare brukats i generationer sedan 1700-talet för att visa att det gick att leva så, vilket de också gjorde. Fram tills dess att avtalet löpte ut bedrev de självhushållning på 1800-talsvis på gården i skogen – utan el, vatten, avlopp, telefon och utan några som helst maskiner.
De trodde att markägaren med tiden skulle ge med sig och låta dem få bo kvar på Taråberg trots allt. Men Graningeverken stod fast vid att avtalet skulle hållas, och när familjen vägrade flytta blev det rättssak – där domstolen efter flera förhandlingar gav bolaget rätt.
Vintern 1980 vräktes familjen Bergström/Tejle från Taråberg vid en av de största polisinsatserna någonsin i Norrland.