Ivo, inspektionen för vård och omsorg, är den myndighet som har tillsyn över landets HVB-hem. Och det är socialtjänstlagen som styr verksamheten. Vissa HVB-hem är behandlingshem för ungdomar som försöker bli av med sitt missbruk, men trots det förekommer droger.
– Vi är sjuka människor som tar med oss vad vi kan för att fortsätta göra det vi gillar att göra, och vi tror att vi behöver knarka och slåss, säger ”Joel” som vi kan kalla honom.
Det nya arbetssättet som Ivo har infört, innebär att personal bara får titta i ungdomarnas väskor och ta deras mobiltelefoner om ungdomarna själv går med på det. De kan inte heller förhindra besök av gamla kompisar.
”Begränsningarna räddade mitt liv”
Personalen på Solgläntans behandlingshem säger att det är Ivo som börjat tolka lagen hårdare och att det gör att man idag har svårare att utföra sitt uppdrag. Idag kan man inte längre stoppa ungdomarna att ta med sig narkotika och vapen, eller att fortsätta hålla kontakt med langare eller gamla kompisar via mobilen.
– Hade ingen begränsat mig när jag kom hade jag inte suttit här idag och inte varit drogfri ett år. Det här har räddat mitt liv, säger ”Joel” med eftertryck.
Vad är ett HVB-hem?
Hem för vård eller boende (kallas HVB-hem) är ett ställe där man kan placeras om man har problem med exempelvis kriminalitet, droger eller psykisk ohälsa.
Det är socialtjänsten i hemkommunen som beslutar om placeringen och verksamheten styrs av socialtjänstlagen. Det är inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som är tillsynsmyndighet och behandlingshemmen drivs av olika aktörer, ofta privata.
Placeringen kan vara allt från bara några veckors akutplacering till upp mot två år, men vanligast är tre till sex månader.
Källor: Socialstyrelsen, Ivo, Nytida och Östersunds kommun
