Björn ”Ponny” Bergström och Svea Tejle, två av grundarna till Skogsnäskollektivet knappt en mil från Taråberg, ville flytta till det övergivna torphemmanet mitt i storskogen med anor från 1700-talet. Med sina tre små barn ville de odla upp marken igen och driva självhushållning.
Men till sin besvikelse fick de klart för sig att fastigheten alldeles nyligen sålts, utan att ägarna av grannfastigheten Skogsnäs – det vill säga de själva – hade tillfrågats.
Björn Bergström frågade då den nya markägaren Graningeverken om de fick köpa fastigheten. Det blev nej. Då bad han om att få köpa enbart byggnaderna och arrendera marken. Men bolaget ville inte ha några nyodlare på sina ägor och sa på nytt nej.
Slöt avtal
Det tredje förslaget var en kompromiss – att de skulle få köpa byggnaderna om de flyttade dem till en annan plats inom två år. Det gick Graningeverken med på och ett avtal skrevs.
Men paret hade en baktanke – att ändå odla upp marken och visa att det gick att bedriva både jordbruk i mindre skala och självhushållning på Taråberg. Sagt och gjort. Utan el, vatten, avlopp, telefon och utan maskiner över huvud taget levde de ett liv likt sina föregångare på gården gammalt tillbaka.
Paret Bergström/Tejle trodde att markägaren med tiden skulle ge med sig. Men Graningeverken stod fast vid det avtal som slutits och en långdragen juridisk strid tog sin början.
”Odlad jord ska förbli odlad”
– Bergströms finner sig inte i de regler som det svenska samhället ställt upp på. De tar lagen i egna händer, sa Graningeverkens företrädare Krister Fahlgren i radioprogrammet Fria Norrland.
– Man inte får göra så här, och det är vi medvetna om. Men då vill vi visa att lagen är felskriven. Det är självklart att jord som går att hålla odlad måste hållas odlad, menade Björn Bergström, som gick bort 2019.
Tvisten slutade i domstol som i flera rättegångar gav markägaren rätt. Och slutet på historien blev alltså dramatiskt: