– Vissa myrar fryser ju aldrig. Om myren var mjuk då finns möjligheten att de började sjunka relativt omgående. Jag har pratat med vänner med större fjäll- och eftersöksvana än jag har, och vi har identifierat ett område i närheten som är lite troligare än andra om de sökt skydd för snöstormen. Vi kommer att vandra dit och genomsöka det när snön är borta, men innan grönskan drar igång.

Blir det någon expedition till platsen denna vinter?

– Det är oklart. Jag försöker ha ett civilt liv också. Jag tror jag vet var jag kan låna en högkänslig metallsökare, men nackdelen med en sådan är att man inte riktigt kan veta vad ett uteblivet utslag innebär.

Dialog med länsstyrelsen

Henrik O A Barkman har en dialog med länsstyrelsen om att besöka platsen. Dels ligger myren på ett naturskyddsområde, men även inom en samebys ägor:

– Jag vill helst veta exakt vad jag får göra på platsen innan jag investerar i för mycket sökutrustning.

Har du gjort några andra framsteg?

– Jag har bland annat jämfört topopgrafin med vittnesmålen om att det synts ett eldsken från platsen. Det kan inte ha kommit någon annanstans ifrån än just här. Längre åt vänster eller hitom hade varit på en bergssida, och då skulle de med största sannolikhet ha upptäckts inom några år.

– Åt höger finns bara luft. Bortom går det rejält utför, så då hade även en raket varit skymd.

Vittnesmål?

Det finns även vittnen som kanske skulle kunna vara intressanta att höra – trots att det nu gått 71 år sedan händelsen.

– En tanke skulle kanske kunna vara att hitta ättlingar till vittnet fru Ingeborg Jonsson, 44 i Storåbränna. Det andra vittnet, fröken Ida Mårtensson, 52, var fröken vid 52 års ålder och lämnade sannolikt inga efterlevade. Kan man hitta någon i trakterna som hört någon berätta om händelserna?

Så du är fortfarande övertygad om att platsen är den rätta?

– Jag anser fortfarande att den är värd en rejäl undersökning.