Efter en överläggning inne i torpet om hur avhysningen ska gå till kommer chefskronofogde Dicki Sörensen och Björn ”Ponny” Bergström ut och möter den samlade mediakåren.
Inför rullande TV-kameror klappar Björn Bergström om fogden i största samförstånd och förklarar att denne bara gör sitt jobb. Trots att han alltså ska se till att verkställa vräkningen som ska innebära att trebarnsfamiljen blir hemlös mitt i kalla vintern – en insats som slutar med att torpet bränns ner av markägaren och platsen görs obeboelig.
Följde sitt hjärta
– Det är otroligt att ni kan vara så fredliga och vänliga i den situationen. Jag hade inte varit så kärleksfull, säger paret Bergström/Tejles äldsta barn Lina von Euler när hon ser SVT:s gamla nyhetsinslag om händelsen tillsammans med mamma Svea.
Björn Bergström och Svea Tejle har hela tiden sagt sig ha varit fullt medvetna om att de inte hade lagen på sin sida, men att de följde sitt hjärta och ville ta strid för det de tyckte vara rätt.
Men strid är kanske fel ord. Snarare var det alltså ”peace, love and understanding” som mötte myndigheterna när vräkningen skulle ske.
”Ockupanter – fast fredliga”
Ni betecknades som ockupanter, och man räknade med att få släpa er därifrån – och trodde också att ni hade placerat ut sprängladdningar här och var?
– Ockupanter var vi väl också, egentligen. Fast fredliga sådana, det kan man ju tydligt se på TV-bilderna. Men att de trodde vi skulle göra motstånd är väl inte konstigt heller. Vi hade ju utfört en del protestaktioner tidigare mot konstgödsling bland annat. Fast – när man ser bilderna på det enorma uppbådet som kommer för att vräka en barnfamilj som sitter och äter frukost framstår ju allt som väldigt bisarrt, säger Svea Tejle.
Se mötet mellan polis, kronofogde och bosättare här ovan.
Om Skogsnäs och Taråberg
Vintern 1973 flyttade ett större gäng kompisar – många av dem vänner sedan ungdomsåren i Linköping – från en gård i Småland till Skogsnäs en och en halv mil nordöst om Ramsele i norra Ångermanland.
De startade ett kollektiv där målet var ekologisk och hållbar självhushållning och där produktionsmedlen ägdes gemensamt. Skogsnäsinvånarna växte successivt i antal och 1979 startades också en friskola i byn, för övrigt en av Sveriges allra första.
Våren 1976 flyttade Björn Bergström och Svea Tejle – som tillhörde den urspungliga gruppen nybyggare i Skogsnäs – med sina småbarn till det övergivna torphemmanet Taråberg, i väglöst land i storskogen åtta kilometer från Skogsnäs.
De hade då fått lov av markägaren Graningeverken att köpa torpet för att inom två år flytta det till en annan plats. Bolaget ville inte ha några bosättare på fastigheten utan avsåg att bedriva skogsbruk där. Därför sa man bestämt nej när paret Bergström/Tejle ville köpa fastigheten med mark och allt.
Paret har i efterhand medgett att de hela tiden hade för avsikt att bo och verka på platsen och att odla upp den jordbruksmark som tidigare brukats i generationer sedan 1700-talet för att visa att det gick att leva så, vilket de också gjorde. Fram tills dess att avtalet löpte ut bedrev de självhushållning på 1800-talsvis på gården i skogen – utan el, vatten, avlopp, telefon och utan några som helst maskiner.
De trodde att markägaren med tiden skulle ge med sig och låta dem få bo kvar på Taråberg trots allt. Men Graningeverken stod fast vid att avtalet skulle hållas, och när familjen vägrade flytta blev det rättssak – där domstolen efter flera förhandlingar gav bolaget rätt.
Vintern 1980 vräktes familjen Bergström/Tejle från Taråberg vid en av de största polisinsatserna någonsin i Norrland.
