Johan Lavås minnesbilder från sekunderna precis före krocken är glasklara, trots att han tappade medvetandet i samband med smällen och länge satt avsvimmad i sin bil innan han till sist kunde hjälpas ur.
– Jag fick hjälp att ta mig ut genom takluckan, berättar han.
Johan var på väg från Härnösand till Sundsvall i torsdags morse i jobbet som advokat. På ett ögonblick förändrades allt.
Sekundsnabbt
Han såg att släpet på den mötande långtradaren började vika upp sig och gå över mot den motsatta körbanan – just på ett ställe där mitträcken saknas.
– Det gick sekundsnabbt från det att jag upptäckte faran tills dess att det small. Jag hann inte ens tänka på hur jag skulle kunna försöka undvika krocken. Men jag hann tänka att nu smäller det.
Johan Lavås bil klämdes mellan långtradarekipaget och snödrivan vid vägrenen.
Värre gick det för den andra personbilen som var inblandad i olyckan; den hamnade under långtradaren. En man i 60-årsåldern omkom och en kvinna i 50-årsåldern vårdas på IVA i Umeå med svåra skallskador.
Förstod att det var allvarligt
– Det blev en djävulsk smäll. Men jag hade ändå änglavakt med tanke på hur det gick för dem i den andra bilen, säger Johan eftertänksamt.
– När jag vaknade till sans och satt där jag satt förstod jag att det var allvarligt, jag hörde rösterna och förstod att läget inte var bra. Men när jag märkte att jag kunde röra både på ryggen och på benen kände jag mig förstås lite mer lättad.
Armbågen krossad
Han fick lämna sjukhuset under måndagen men går nu med armen i gips i minst sex veckor efter tre brott på högra underarmen.
Än värre är att högra armbågen är krossad – och den kommer aldrig bli sig lik mer.
– Jag har redan fått besked om att den nog inte kommer att bli återställd, berättar han.
Många funderingar
Ändå tycker han att han haft tur, med tanke på omständigheterna.
Väl hemma hos familjen igen har tankarna och funderingarna kring det som hänt varit många. Vetskapen om att en man dog i olyckan och att mannens sambo ligger svårt skadad på sjukhus gör sig hela tiden påmind.
– När jag fick se bilder på bilen efteråt så började marken gunga. Och jag har tänkt mycket på vad som hände dem i den andra bilen. Och vad som hade kunnat hända mig.