Med hänvisning till SVTs granskning ställer Don't forget me den retoriska frågan om det är fullvärdiga liv som beskrivs i reportagen om Ann Burman, 65 och Hella Fjällström som avled i demenssjukdom, 35 år gammal.

I ett brev till regeringen kräver organisationens förgrundsfigur ett bättre stöd från samhället till unga demenssjuka och deras anhöriga.

Anna Åberg som startade Don't forget me, som ett stöd för anhöriga, efter att hennes far blivit sjuk i Alzheimer som 56-åring är inte nöjd med regeringens insatser så här långt.

 – Vi behöver er hjälp nu. Vi är helt maktlösa. Men det är inte ni, skriver hon till moderaterrna och alliansregeringen och fortsätter:

-  Jag undrar hur ni tänker göra för att förhindra att demens och Alzheimers splittrar många familjer, tar våra anhöriga i sin makt, steg för steg bryter ner våra älskade som samtidigt inte får den vård de förtjänar under sjukdomstiden.

I ett tidgare svar till Don´t forget me har moderaterna och alliansen hänvisat till  LSS-reformen på 1990-talet och att man vill bygga vidare på reformen och ge människor med funktionshinder ett bättre stöd.  Vidare har regeringen 2010 tilldelat Vetenskapsrådet två miljoner kronor för att Sverige ska kunna vara med och planera och genomföra en europeisk forskningssatsning i kampen mot Alzheimer i syfte att så många drabbade som möjligt ska få ett fullvärdigt liv.

Anna Åberg är inte nöjd med beskeden. Hon anser att forskningssatsningen på två miljoner är otillräcklig och alltför liten i ett internationellt perspektiv. Hon tar också fasta på löftet om att så många som möjligt ska få ett fullvärdigt liv.

– Hella, som var 29 år när hon fick diagnosen demens, vad gör ni åt att hjälpa dessa personer som inte får den hjälp de behöver. Alla kan drabbas, du, jag, din mamma eller pappa och gud förbjude, våra barn.