Prio1 blev tidigt ett slags skyltfönster för Fas 3: en socialt ansvarskännande verksamhet där långtidsarbetslösa fick sysselsättning, och där second hand-butiker på flera håll i landet blev ansiktet utåt när verksamheten expanderade.

När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) besökte Sundsvall 2010 besökte han just Prio1-butiken.

– Jag tror att vi har en del av svaren på några av våra svåraste samhällsproblem precis här, sade han då till SVT Mittnytt.

– Det vill säga hur ska vi kunna få in människor på arbetsmarknaden som har varit länge utanför.

SVT: Ja, hur gör man då?

– Ja, man måste komma ihåg just detta, att man måste finna eldsjälarna. Människor som har kraft och ork att både tänka ekonomiskt på ett sätt som gör att en verksamhet kan gå ihop, och som har en social idé om att människor som varit länge utanför också har arbetsförmåga, också har kraft – och som bejakar den och hjälper människor att komma in. Och det har vi funnit här.

Men mot slutet gick det inte ihop. Verksamheten delades 2012 upp i fyra olika ekonomiska föreningar, och under 2013 gick tre av dessa i konkurs.

”Alltför långtgående ambitioner”

Enligt konkursförvaltarens berättelse, som blev klar i juni och som SVT har tagit del av, har de ansvariga förklarat problemen med att man – till skillnad från andra bidragsberoende verksamheter – inte valt att spara in på lokaler och egen anställd personal.

Tvärtom kan man enligt förvaltaren ”något tillspetsat sägas ha drivits av alltför långtgående ambitioner när man valt att inrätta sig efter det regelverk som gäller för ifrågavarande typ av verksamhet”.

Arbetsförmedlingens lokala representanter har tidigare förklarat för SVT:s Mittnytt att det är osäkert för företag att ha Arbetsförmedlingen som enda ”kund”, och att platserna i Fas 3, som numera kallas sysselsättningsfasen, allt mer riktas om mot mer arbetsnära uppgifter.

I den omställningen utgör de ”sociala företagens” överlevnad inte första prioritet. Inte ens om de heter Prio1.