Turerna har varit mångåriga runt Gammkåtaträsket som det kallas i folkmun.

När Gimvalls släkt en gång slog sig ner på platsen fanns varken strandskydd eller naturreservat. I sex generationer har sedan släkten nyttjat platsen för jakt och fiske.

”Marken är våran”

Av just den anledningen friade Lycksele tingsrätt Gimvall förra veckan. Med hänvisning till urminnes hävd så går det inte att bevisa att hon har gjort fel. Och då det inte heller att döma henne, resonerade tingsrätten. Men för länsstyrelsen är ärendet redan hanterat. Gimvall har försökt överklaga ärendet till Mark- och miljödomstolen men fått nej.

Olika delar av Myndighetetssverige fattar alltså olika beslut – och kvar sitter Gimvall hemma i köket och kan bara peka på det som för henne är så självklart. Marken var hennes släkts långt innan svenska staten började påstå något annat.

– Staten stal ju marken. Vi tycker fortfarande att den är våran, säger hon.

Gimvall berättar om den upptrampade stigen som leder till sjön som hon måste över. Och sedan måste hon över en sjö till innan hon är framme på platsen. Det är dit hon far när hon behöver stillhet och ro att tänka.

Hon är 73 år. Striden för att nyttja platsen är egentligen ingen strid hon tar för sin egen skull. Hon tar den för sina barn och barnbarn, säger hon. För att de inte ska tappa banden till släkthistorien.

Stöd från andra

Hon fortsätter överklaga. Vitesföreläggandet har överklagats, verkställandet att bränna kåtan överklagas. Och nu överväger hon att stämma staten.

– Det tar otroligt mycket energi men det ger också energi för jag får väldigt mycket stöd från flera håll och det spelar väldigt mycket roll och ger energi tillbaka, säger hon.

Hör Anita Gimvall om kampen att få fortsätta vara vid Stenträsket i klippet ovan.