Sametinget på norsk sida arrangerade tidigare i veckan ett seminarium på hur man kan fokusera på förebyggande arbete mot självmord och självmordsförsök i det samiska samhället.

En som pratade på seminariet var Simon Issát Marainen som för tio år sedan förlorade sina två yngre bröder som tog livet av sig, bara tio månader emellan.

– Jag gick från hus till hus i våra små byar och nästan tvingade mig själv att ta emot den tunga sorgen och situationen som då rådde. Det var mitt sätt. Efteråt har folk kommit fram till mig och sagt: ”Hade inte du kommit till oss hade vi inte vågat prata med dina föräldrar”, säger han till NRK Sápmi.

”Kan rädda liv”

Marainens berättar att han bestämde sig redan från början att prata öppet om det som hänt och att det kan ha hjälpt andra.

– Inte bara unga, folk har anförtrott öppet sina problem och tankar för mig. Det kan vara så att det kan rädda liv.

Tidigare forskning har menat att det begås mer självmord bland urfolken i Arktis än bland majoritetsbefolkningen.

Men för några år sedan visade ny forskning att det är en myt att samer tar sitt liv oftare än majoritetsbefolkningen. Forskning visade att denna grupp har liknande andel självmord.

Jojka sina bröder

Sametinget vill nu synliggöra samhällsproblemet än mer och NSR:s politiker Sara Katrine menar att man måste våga prata om svåra saker.

– Vi har stor potential att ändra den här kulturen så att det blir tillåtet att säga ”Nu mår jag inte så bra”.

Ett sätt för Marainen att bevara minnet av sina bröder är att jojka broderns jojk.

– Så länge jojken hörs så glöms man inte bort, säger han.