Donika Mici startade skotillverkning i liten skala för 20 år sedan- i dag har hon 1.400 anställda och äger tre fabriker. Här tillverkar man skor åt kända märken i Europa, just nu syr man vinterstövlar.
– Man väljer oss på grund av flexibiliteten, modemarknaden vill inte längre ha stora varulager utan uppskattar al pronto-leverans, snabbhet, berättar hon.
Det är de senaste två-tre åren som Europas tillverkare upptäckt hur nära Albanien ligger, att investeringsklimat blivit allt tryggare och att man till skillnad från Kina kan erbjuda små och snabba leveranser.
– Jag har fått jobba hårt för att sälja in Albanien, fördomarna är många. Jag får bjuda in mina klienter och visa att vi är ett vänligt land där folk jobbar hårt, säger Donika Mici.
I dag finns drygt 400 fabriker som syr upp kläder och skor till marknader i EU och USA. Och med krisande grannländer ser Albanien just nu sin stora chans. Man har till exempel de konkurrensfördelar som Grekland skulle få om man lämnade euron – lägre löneläge och egen valuta.
Korruption ett utbrett problem
Längre ner på gatan bredvid skofabriken ligger en grekiskt ägd mjölfabrik. Stabila skatter och en femtedel av Greklands löner avgjorde till Albaniens fördel.
– I Grekland gillar de anställda, här i Albanien gillar man entreprenörer. Här betalar jag bara 12 månadslöner och inte en massa extra vid jul, som I Grekland. Dessutom är det lättare att avskeda folk här – det är nästan omöjligt i Grekland, säger den grekiska VD:n Dimitrios Thomoglou.
Ett utbrett problem i landet är fortfarande korruption, ett känsligt ämne. När kameran rullar frågar jag Dimitrios Thomoglou om han brukar ge mutor. Han svarar nej men storskrattar och när kameran är avstängd tillstår han att mutor förekommer, men att det inte är lika dyrt som i Grekland.
”Ser ljust på min framtid”
Det är uppenbart att det är arbetsgivarnas marknad som råder i Albanien men också att arbetsmarknaden blomstrar. En av de anställda i skofabriken, Majlinda Murataj, tjänar 2.500 kronor i månaden. Hon är nygift och tack vare sitt jobb har hon nu råd att snart flytta hemifrån- och hon tror hon kommer få det bättre än hennes föräldrarna haft det.
För trots att löneläget och anställningstryggheten är långt sämre än vad vi är vana vid så har Majlinda Murataj andra referensramar.
– Mina föräldrar levde under kommunismen. Nu börjar hårt arbete att löna sig i det här landet, jag ser ljust på min framtid, berättar hon.