En del av den lilla orten Staromichajlovska, strax norr om storstaden Donetsk, är den plats i det separatistkontrollerade området som nu utsätts för hårdast beskjutning, sägs det. Vi får inte filma där. Men i närheten möter vi en grupp gamlingar som i tre år har bott i ett skyddsrum från sovjettiden. De säger de blir beskjutna varje dag.

”310.000 brott mot vapenvilan”

Om det är sant vet jag inte. Men Alexander Hug, som är vicechef för de observatörer från OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som övervakar området, säger till mig att de hittills i år har dokumenterat mer än 310 000 (!) brott mot den vapenvila som formellt råder.

I den siffran är mängder av småsaker inräknade. Men Hug säger också att över 400 civila har skadats eller dödats i år. Flest i det separatistkontrollerade området. Till det kommer troligtvis hundratals stridande på ömse sidor.

-Det stämmer inte, säger Sergej Pusjilin, separatisternas representant i de fredsförhandlingar som fortfarande pågår i Vitrysslands huvudstad Minsk. Enligt honom är det bara ukrainsk militär som bryter mot vapenvilan.

”Båda sidor ljuger”

När jag för ett par månader sedan besökte den ukrainska arméns skyttegravar bara dryg hundra meter från separatisternas styrkor fick jag samma besked; det bara är den andra sidan som skjuter. Enligt ukrainsk militär totalförstördes den postering jag besökt bara några timmar efter att jag lämnat den. Om det är sant vet jag inte.

Alexander Hug säger att båda sidor ljuger och att ingen uppfyller det de lovade när de för snart tre år sedan undertecknade det så kallade Minskavtalet, som skulle ha gjort slut på kriget. OSSE kan se hur tunga vapen som tidigare dragits bort från fronten nu tas fram ur förråden igen. Det lovar inte gott.

Mitt intryck efter detta besök, kanske mitt tjugonde, i ”Folkrepubliken Donetsk”, är att det kan fortsätta såhär i många år framöver: Krig, men bara lite, och inte fred. Därmed heller inga utsikter till den politiska lösning på konflikten som alla säger sig vilja ha.