När jag landade på flygplatsen i Maiquetia hade nyheten precis briserat: USA och en rad latinamerikanska länder med Brasilien i spetsen erkänner nationalförsamlingens ordförande Juan Guaidó som Venezuelas president. Samtidigt svor Guaidó presidenteden inför entusiastiska anhängare på Caracas gator. Spelplanen ritades om på bara några timmar.
Militären spelar avgörande roll
Men det är för tidigit att räkna bort Nicolás Maduro som har visat sig betydligt mer långlivad än vad de flesta kunnat tro med tanke på den ekonomiska och humanitära krisen i landet.
Helt avgörande blir vilken väg den venezolanska militären väljer. Hittills har enstaka protestyttringar och mindre upprorsförsök inte lyckats rubba militärens stöd till Maduro. Men nu står de inför ett helt nytt scenario där USA öppet hotar med väpnad intervention.
Ett land med två presidenter
Nationalförsamlingen har under den senaste veckan gjort allt den kan för att vinna över militären till sin sida. Man har till exempel lovat fullständig amnesti för de militärer som hjälper till med att störta Maduro. Samtidigt har militären stora ekonomiska intressen att försvara.
Två ledare – en från regeringen och en från oppositionen – gör nu alltså båda anspråk på att vara Venezuelas legitima president. ”Om vi viker ner oss nu har all ansträngning varit förgäves”, sade Guaidó. ”Nej till statskupp, nej till intervention, nej till imperialism”, svarade Maduro.
Olika internationella linjer
Parlamentet där oppositionen är i majoritet har gjorts maktlös av Maduro men försöker nu åter bli en kraft att räkna med. Och Guaidó fick under onsdagen stöd från en lång rad länder i ett försök att isolera Maduro.
EU har hittills valt en försiktigare linje än USA och manade under onsdagskvällen till en politisk process som leder till fria val. Samtidigt lanserade Mexiko och Uruguay ett eget initiativ med målet att få till en förhandlingslösning. Alltså inte det fullständiga internationella stöd till Guaidó som den venezolanska oppositionen hade hoppats på.
Desperation driver protesterna
Många tror att vi nu ser början på en ny våg av gatuprotester. Demonstrationerna drivs av desperation över situationen i Venezuela – varubrist, hyperinflation och flera miljoner i landsflykt. Och den här gången verkar centrum för protesterna vara de fattiga bostadsområden där stödet för chavismen tidigare varit starkt.
Mörkret lägger sig över Venezuelas huvudstad. Och med det rädslan för en ny natt fylld av brinnande bildäck, tårgas och gatustrider. Gatorna ligger tomma och från höghusen ekar slag på kastruller.