Det är svårt att säga vad som pågår i någons huvud. Men efter att jag sett Trump ett 20-tal gånger med egna ögon så stack den förre presidentens entré på Republikanernas konvent ut. Rejält.
Det vita bandaget på örat påminde om att han nyss var millimetrar från att dö. Trump såg på något sätt dämpad ut, trots det fullständiga glädjefnatt som pågick omkring honom.
Hans son Don Jr grät. Mängder av delegater från USA:s olika hörn likaså. Och även Donald Trump själv såg rejält känslosam ut till tonerna av Lee Greenwoods God Bless the USA.
Det är kanske inte så konstigt. För några få dagar sedan var det låten som var nära att bli den sista han hörde i livet.
Full fart – mot arbetarväljarna
Trump sa ingenting under sitt framträdande på VIP-sektionen på konventet. Men i flera intervjuer efter mordförsöket har han sagt att han nu vill att USA ska bli ett mer enat land.
Exakt vad han menar med det återstår att se, men kanske menar han att han vill locka Bidenväljare till Republikanerna. För det märktes. För första gången på decennier talade ledaren för fackförbundet Teamsters på ett republikanskt konvent, inbjuden av Donald Trump.
Trump är i desperat behov av stöd från arbetare och fackanslutna amerikaner, för att kunna vinna delstater som Pennsylvania, Michigan och Wisconsin, där Joe Biden vann 2020.
Nyvunnen lojalitet
Trumps val av vicepresidentkandidat, senatorn JD Vance från Ohio, var ett försök att göra samma sak.
Vance, som blev känd för sin självbiografi Hillbilly Elegy om sin fattiga bakgrund och vägen till att bli riskkapitalist i Sillicon Valey, har gjort kometkarriär inom politiken och blev senator för bara två år sedan.
Han valdes både för sin nyfunna lojalitet till Trump (Vance kallade Trump för ”Kanske USA:s Hitler” 2016), och för sin förmåga att entusiasmera väljare som känner sig bortglömda.
Om Trumps till synes förändrade retorik tyder på chock efter att ha varit nära döden, eller om det i själva verket handlar om nya insikter och en genuin vilja att leda den politiska utvecklingen mot ett USA som står enat över partigränserna, kan bara framtiden utvisa.