Iran avfyrade bara en bråkdel av sin arsenal under attacken mot Israel den 13 april.

– Attacken säger egentligen inte så mycket om Irans förmåga. Om det hade kommit utan förvarning och utan stödet från Israels allierade kunde utgången ha sett annorlunda ut, säger Arash Heydarian Pashakhanlou, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Störst i regionen

I dag uppskattas Iran ha tusentals robotar och drönare i sina lager – flest i hela Mellanöstern.

Arsenalen har de till stor del utvecklat och producerat själva.

Satsningen på den inhemska vapenindustrin drog igång på allvar efter revolutionen i landet 1979 – då Iran gick från att vara en sekulär stat till en islamisk republik.

– Då blev de tvungna att bli mer självförsörjande eftersom de inte kunde få vapen från USA som tidigare, säger Arash Heydarian Pashakhanlou.

Satsning på drönare

Efter decennier av sanktioner har landet haft svårt att få in reservdelarna som behövs för att bygga upp ett traditionellt flygvapen, enligt IISS.

Det är en av anledningarna till att de har satsat så hårt på drönare, enligt Arash Heydarian Pashakhanlou.

– De består av mindre delar som är lättare att smuggla in. De iranska drönarna har visat sig innehålla västerländska komponenter, så uppenbarligen har man lyckats kringgå begränsningarna, säger han.

Spanar vid gränserna

Drönarna har blivit ett sätt att utöva inflytande i regionen – de skickas exempelvis till Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza och till irakiska grupperingar.

Men även innanför Irans gränser kommer de till nytta.

– Iran är stort – sex gånger så stort som Storbritannien. Då är det praktiskt med drönare för att kunna hålla koll på hela territoriet där terrängen kan vara svåråtkomlig, säger Heydarian Pashakhanlou.