Idris Khazal ligger två svenska mil nordväst om miljonstaden Kirkuk. Området är rikt på olja och här och där bolmar svart rök upp från brinnande läckage från de många oljefälten.
Flera av byarna vi passerar är så gott som totalförstörda, bland dem byn Qutan. Men när vi ber en kurdisk militärpostering om lov att filma får vi nej.
I byn Idris Khazal några kilometer västerut finns ingen kurdisk militär och här kan vi filma utan problem. Byn verkar först övergiven, men när vi kör lite längre in i byn hittar vi några smågrupper av män.
Också Idris Khazal är så gott som totalförstörd, men till skillnad från Qutan tillåts nu byborna att återvända av guvernören i Kirkuk. Orsaken, säger bonden Fawaz Mayah Bunyan, är att byborna här har papper på att de äger marken sedan lång tid tillbaka.
4.000 byar förstördes
Men många av de andra byarna och städerna som kurdisk militär förstört, har tidigare ägts av kurder. I slutet av 70-talet brände den dåvarande dikatorn Saddam Husseins trupper ner 600 kurdiska byar och 200.000 kurder drevs på flykten.
Under 80-talet fortsatte den etniska rensningen, uppemot 4.000 kurdiska byar förstördes, flera hundratusen kurder drevs på flykten och minst 100,000 kurder dödades av irakisk militär.
Målet med kampanjerna, som fortsatte ända till dess att Saddan störtades 2003, var att ersätta kurderna med regimlojala sunniaraber och på så sätt skapa en arabisk befolkningsmajoritet i de mycket oljerika områdena i nordöstra Irak.
Såg IS som befriare
Sedan Saddam störtades 2003 är rollerna ombytta. Det kurdiska själstyret KRG, som blev verklighet efter USA-alliansens flygförbudszon 1992, gör i dag anspråk på ett betydligt större område väster om den så kallade gröna linjen.
Och konflikten mellan KRG och sunnimuslimerna skärptes när terrornätverk IS tog kontrollen över stora delar av de områden som KRG nu gör anspråk på. En del av sunnimuslimerna, men långt ifrån alla, såg också till en början IS som befriare och en garant för att deras rättigheter respekterades.
Men sedan IS trängts tillbaka har alltså KRG:s militära styrkor, i skydd av offensiven mot IS, aktivt förstört sunniarabiska byar i de områden väster om den gröna linjen som KRG gör anspråk på.
Betraktas som krigsbrott
Även om övergreppen som Saddamregimen gjorde sig skyldig till inte går att jämföra med den kurdiska Peshmergan förstörelse av sunnibyar, betecknar ändå HRW förstörelsen som ett krigsbrott.
Enligt HRW finns inget militärt motiv för att förstöra byarna och en tidigare oförrätt kan aldrig, hävdar HRW, försvara en ny oförrätt. Tidigare konfiskeringar av kurdisk mark, hävdar HRW, måste redas ut i civila rättsliga processer, inte med sprängämnen, bulldozers, bränder och plundringar.
HRW har bett KRG att besvara kritiken. Enligt KRG har de sunniarabiska byarna förstörts i strider, ofta i bombanfall från USA-alliansens flyg. Många av husen har också minerats av IS och måste därför sprängas för att inte riskera Peshmerga milisens liv och säkerhet.
Förstörde hus med bulldozer
Men HRW skriver att byarna som regel förstörts efter det att IS lämnat dem. Och att förstöra försåtsminerade hus med bulldozers och väghyvlar är varken säkert eller trovärdigt.
HRW citerar också en intervju med KRG:s president Masoud Barzani där han säger att KRG inte tänker tillåta sunniaraber att återvända till de byar som ”arabiserats” under Saddam Hussein. Det, menar människorättsorganisationen, är det verkliga skälet till att de sunniarabiska byarna nu förstörs och att byborna inte tillåts komma tillbaka.
”Nästan alla hus var demolerade”
När vi frågar byborna i Idris Khazal om vilka som förstörde deras by är de först mycket ovilliga att svara på frågan. Men efter en stund börjar de ändå att prata.
– IS höll byn en vecka för två år sedan. Och då bombade USA-alliansen och förstörde tre hus i byn. Men när IS retirerade från Idris Khazal var hela byn, med undantag för de tre husen, intakt. När vi kom tillbaka var nästan alla hus demolerade av väghyvlar och bulldozers, säger Fawaz Mayah Bunyan och tillägger:
– Vi kan ju bevisa att vi ägde marken långt innan kampanjerna mot kurderna började. Det är kanske därför vi fått lov att återvända av guvernören. Men runtomkring oss finns tusentals byar som förstörts och som nu står tomma, säger Fawaz Mayah Bunyan och pekar med handen.