Klockan kvart i tolv, svensk tid, sänktes Nelson Rolihlahla Mandelas kista i jorden, på den egna tomten, i en grönskande dalgång i Qunu. På en kulle ovanför var vi tillsammans med några hundra finklädda bybor och tillresta utifrån som samlats för att följa begravningen på storbildsskärm. När kistan sänktes grät många öppet. Hela sorgeveckan har annars handlat mycket om fira: Att fira Madibas liv och gärning. Nu, när vi såg kistan där nere i dalen, blev det plötsligt påtagligt att Nelson Mandela är död.
– Det känns bra i själen att få vara med och föra det här stora mannen tillsista vilan, kommenterade Sibulele Piyose, själv från Qunu.
Alla fick inte plats
Flera personer på kullen var besvikna på att inte fler fick vara närvarande under ceremonin. I tältet rymdes omkring 4.500 särskilt inbjudna personer, men många platser ska ha gapat tomma, samtidigt som grupper av människor fortfarande kämpade mot byråkratin på ackrediteringscentret i Mthatha, när jag lämnade det för Qunu vid femtiden i morse. Och även vägarna in till Qunu var avspärrade för alla som inte hade tillstånd.
– Det värsta för mig i dag var att inte alla fick komma in. Det är som att Madiba inte tillhörde Sydafrika längre, sa Nombuyiselo Ncedana.
En annan som möjligen inte kände sig inbjuden var Desmond Tutu. Under minnescermonin i Johannesburg fördes han in i programmet först i sista sekunden, och så sent som på lördagsförmiddagen var det oklart om han ens var bjuden till begravningen. Det var han, men det spekuleras i om hans kritik mot ANC och regeringen gjort att han nu bjuds in med lillfingret.
Ceremonin drog ut på tiden
Den första, öppna delen av ceremonin skulle pågå i två timmar, men varade i nästan fyra, efter att fler tal stoppats in. General Bantu Holomisa, en av Mandelas närmaste män, skulle ha talat vid kistan under den privata ceremonin, men höll sitt tal vid den offentliga ceremonin i stället. Han hälsade skämtsamt från Nelson Mandela till president Jacob Zuma att ”han håller koll på Bantu [Holomisa], så att han inte störtar regeringen”, en referens till en militärkupp han ledde i Transkei 1987, och som senare fick honom utesluten ANC.
Ceremonin avslutades bokstavligt talat i elfte timmen. När kistan till sist flyttades till gravplatsen var klockan nästan tolv, den tid då jordfästningen ska ske enligt thembu-tradition. Nelson Mandelas klan, Madiba, har kungliga anor i det förkoloniala xhosa-kungariket Thembuland (även om Mandela växte upp under väldigt enkla förhållanden), och den privata begravningen uppgavs följas av thembu-begravningsritualer.
Livet återgår till det vanliga
I och med dagens begravning är sju dagars sorgevecka slut i Sydafrika, och även livet i Qunu återgår till det vanliga. Familjen har valt att placera graven på sin tomt, för att de inte velat göra den till ett vallfärdsmål.
Det återstår att se om det kommer att hjälpa. Nelson Mandela själv sa så här när han talade i FN:s generalförsamling 1998:
”As I sit in Qunu and grow as ancient as its hills, I will continue to entertain the hope that there has emerged a cadre of leaders in my own country and region, on my Continent and in the world, which will not allow that any should be denied their freedom as we were, that any should be turned into refugees as we were, that any should be condemned to grow hungry as we were, that any should be stripped of their human dignity as we were.”