Det var redan efter att rebellerna lidit stora förluster i strider med den syriska armén 2019 som HTS insåg att man behövde organisera de olika rebellgrupperna.
– Det fundamentala problemet var avsaknaden av ett enat ledarskap, säger Abu Hassan al-Hamwi, chef för HTS militära gren, i en längre intervju med The Guardian.
Tillverkade egna vapen och drönare
HTS lyckades så småningom stärka sin ställning i nordvästra Syrien och började även att utveckla egna vapen, fordon och ammunition. Därtill producerade man, med hjälp av ingenjörer och kemister, egna drönare och skapade en specifik drönarenhet, säger al-Hamwi.
– Vi sammanförde deras kunskap och satte upp klara direktiv: Vi behövde spanings-, attack- och kamikazedrönare, med fokus på avstånd och uthållighet.
Han beskriver också hur han tränade gruppens soldater och att en militärdoktrin utmejslades.
– Vi studerade fienden noga, analyserade deras taktik både dag och natt, och använde dessa insikter för att utveckla vår egen styrka.
Lyckades nå rebeller i söder
Enandet av rebellgrupperna i landet tog fart för ett år sedan när HTS kontaktade olika rebellfraktioner i söder och fick dem att samarbeta dels sinsemellan, dels med HTS i norr.
Man kom överens om målet att rycka fram från både söder och från norr – och mötas i huvudstaden Damaskus.
I slutet av november inledde man offensiven – och den 8 december intog man Damaskus.
Experten: HTS såg en möjlighet
Att HTS valde att slå till just vid denna tidpunkt beror på det oroliga läget i Mellanöstern, har Mellanösternexperten Alexander Atarodi tidigare sagt till SVT. Syriens allierade Iran och Hizbollah är försvagade efter konflikten med Israel, och Ryssland är upptagen med kriget i Ukraina.
– Det är det som gör att rebellerna i Syrien ser en möjlighet att kunna flytta fram sina positioner, säger Alexander Atarodi.
I början av offensiven tog rebellerna snabbt Aleppo i norr, vilket al-Hamwi i intervjun beskriver som avgörande.
– Vi hade en övertygelse, att Damaskus inte kan falla tills Aleppo faller.