– Ur den här polska koldimman som vi har befunnit oss i har det faktiskt stigit fram ett stärkt klimatavtal, säger SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström.

Klimatmötet som pågått i mer än två veckor var tänkt att avslutas på fredagen. Men ministrar och förhandlare från de nära 200 länderna fortsatte att förhandla till sent på lördagkvällen.

– Det man bråkade om som gjorde att det blev en sådan fördröjning var en global marknad för utsläppshandel, där rika länder kan minska sina utsläpp genom att göra satsningar i fattiga länder och få kredd för det. Exakt hur det skulle gå till var det man dryftade om på slutet och där Brasilien tydligen satte sig på tvären, säger Erika Bjerström.

Mötets ordförande lättad

Den polske ordföranden för mötet, Michal Kurtyka, var påtagligt lättad när han kunde klubba överenskommelsen.

– Förra natten var en lång natt, och den har följts av en mycket lång dag, sade han, och log brett medan applåderna från de församlade delegaterna brakade loss.

– Det här innebär att vi har ordnat så att Parisavtalet kan sättas i verket. Det har varit en svår uppgift men vi har gjort vårt bästa för att lyssna på alla inblandade och inte lämna någon utanför. Texten är balanserad på ett rättvist sätt för alla parter, tillade Kurtyka.

Fusk kring utsläppshandel

Brasilien ville se ett mindre restriktivt regelverk, men många länder anser att handeln med utsläppsrätter redan i dag innehåller för många kryphål och ett system som är svårt att övervaka. Lösningen blev till sist att skjuta upp beslutet till FN:s nästa klimatmöte som hålls i Chile nästa år.

Avsikten med klimatmötet har varit att komma överens om ett gemensamt regelverk för att få Parisavtalet att fungera i praktiken. De frivilliga åtaganden som länderna kom överens om 2015 är långt ifrån tillräckliga för att hålla den globala uppvärmningen under två grader, till 2100.

Fattiga nationer nöjda efter förhandling

Den regelbok man nu kommit överens om ska både styra vad länderna får göra och vara en försäkran om att de gör det som de har lovat.

De fattigare nationerna var länge kritiska mot villkoren i avtalet och önskade löften om kompensation för skador orsakade av klimatförändringar och lägre krav för utsläppsrapporteringen.

– De rikare länderna har gått fattiga länder till mötes i fråga om löften till klimatkompensering, det var en stor stötesten. Man har också sagt att fattiga länder inte behöver vara lika duktiga på statistik och bokföring. De verkar ganska nöjda, säger Erika Bjerström.