En 39-årig man som aldrig varit vald politiker får en oöverträffad maktposition. Han är redan historisk. Det skrivs spaltkilometer om europapolitikens nya underbarn, som alla tycks ha längtat efter en optimist, en Europas egen Obama som pratar om framtiden i ljusa ordalag. Hans ironiska tweet ” Let´s make this planet great again” är det mest delade någonsin i Frankrike, det var en känga till Donald Trump när han tillkännagav att USA lämnar Parisavtalet.

Emmanuel Macrons kritiker menar att han haft en osannolik tur. 10 miljoner fransmän har sagt att de röstade på Macron bara för att de inte klarade av rösta på Marine Le Pen. Det betyder inte att de är speciellt förtjusta i Macron. 

Valdeltagandet har varit det lägsta på sex årtioenden och visar på en utbredd röströtthet hos framförallt låginkomsttagare och unga. 

LÄS MER: Det här är Frankrikes nya president Emmanuel Macron

Ödmjukhet tycks inte vara Emmanuel Macrons mest framstående egenskap men hans talesperson har erkänt att det låga valdeltagandet är ett problem och att den nya ledningen måste nå ut till hela franska folket.

Men avspänd och vältalig så njuter han dock fortfarande av sin smekmånad med fransmännen. Han trivs i rampljuset och sägs vara svag för ceremonier, pompa och ståt.

Spektakulär kärleksaffär

Hans spektakulära kärleksaffär med sin 24 år äldre lärare Brigitte Trogneaux , numera hans hustru , är redan känd. Mindre känt är att han är en prisbelönad, skicklig klassiskt skolad pianist som fick smeknamnet ” Elyséepalatsets Mozart” när han blev Frankrikes yngste ekonomiminister någonsin.

Emmanuel Macron sägs kunna charma en gråsten och hans tal vittnar om att han också är en skolad filosof. Under några år var han assistent åt en av Frankrikes superstjärnor inom filosofin,  Paul Ricoeur, som med sitt försvar av individualismen tycks ha danat Emmanuel Macron och hans till synes orubbliga självförtroende.

Han kramade Donald Trumps näve så att knogarna vitnade och Trump först vek undan med blicken. Men Macron och Trump är inte varandras motsatser som man lätt kan tro, båda vann röster på sin kritik av etablissemanget. Båda är framgångsrika affärsmän. Macron pratade gayrättigheter i Putins närvaro medan Putin malde med käkarna.

LÄS MER: Damberg om vännen Macron: ”En makalös resa”

Den här sortens uppvisningar har gett fransmän hopp att La Republique är på väg att ta sin, i deras ögon, rättmätiga plats på den politiska världsscenen igen.  Macron har också vunnit Angela Merkels förtroende, och därmed är den tysk-franska alliansen i EU stark igen.

Under sina valtal har han berättat om hur han sett  ” tomheten” i politiska systemet från insidan i maktens korridorer och hur han förkastar det och nu vill se en ”demokratisk revolution”. Under sin tid som ekonomiminister misslyckades han med att få stöd i parlamentet för att avreglera delar av den statligt styrda franska ekonomin.

Lämnade socialistpartiet

Istället för att försöka förändra systemet inifrån så valde Emmanuel Macron att lämna franska socialistpartiet . Nu, bara tio månader efter att han bildade Republique En Marche, LREM,  fick han och hans partikamrater ut att få över 315 platser av 577 i franska nationalförsamlingen, och därmed en betryggande majoritet.

Han har lyckats sälja in sig själv och sitt nya politiska parti som både vänster och liberalt- ungefär som Jonas Sjöstedt och Jan Björklund i en och samma person.  Emanuel Macron har lyckats med konststycket att vara insider – vad gäller utbildning, klass och förmögenhet och outsidern som kritiserar eliten för att vara trött, korrupt och sakna svar på frågorna om hur Frankrikes ekonomiska kris och höga arbetslöshet ska brytas. Nu är det upp till bevis.

LÄS MER: Enorma utmaningar väntar Macron

”Jag är varken höger eller vänster- jag är för Frankrike” är hans favoritslogan. Att han vann presidentvalet var en politisk sensation. Att hans nybildade parti krossar socialisterna , de konservativa UMP och på söndag ser ut får en överväldigande majoritet i nationalförsamlingen är ett politiskt jordskred.

Det visar hur lättrörliga väljarströmmarna blivit och hur trötta fransmännen är på traditionella politiker. I början av sin kampanj fick Emmanuel Macron kritik för att hans politiska valplattform var flummig och oprecis. Nu står en rad vallöften klara.

Han är marknadsliberal och ett av hans huvudlöften är att sänka bolagsskatten från 33 till 25 procent. På det sättet hoppas han bland annat locka en del av de företag som kan tänkas fly Storbritannien efter att landet lämnar EU.

Lovat avskaffa fastighetsskatten

Var fjärde fransk ungdom går utan jobb. Under valrörelsen lovade Macron att införa ett lärlingssystem för arbetslösa ungdomar, och ge statligt bidrag till arbetsgivare som anställer folk från låginkomstagarområden. Han har lovat att avskaffa fastighetsskatten för 80 procent av medborgarna, att satsa 50 miljarder euro på gröna energisatsningar och han tänker avreglera taxiväsendet. Frankrike, som har den största offentliga sektorn i Europa, vill han banta men det ska ske utan att varken höja pensionsåldern eller sänka pensionerna.

Hans vänsterbakgrund blir mer tydlig när han pratar om sociala frågor, migration och religion. I ett valtal sa han att ”ingen religion är ett problem i Frankrike, som sekulär stat ska vi låta alla utöva sin religion med värdighet”.

LÄS MER: Macron till folket: Vi har en stor uppgift framför oss

Han har också antytt att Frankrike gått för långt i att förfölja muslimer som grupp efter terrorattackerna i Nice och Paris och att landet borde tolka sina sekulära grundlag mindre strikt.

Däremot har han föreslagit att franska kommuner ska kunna säga upp sina hyresavtal med moskèer om de i sina predikningar ” ignorerar”  franska republikens värderingar. Han stödjer inte ett slöjförbud på universitet, men står bakom det nuvarande förbudet i grundskolorna .

Ingen egen linje

Flyktingfrågorna vill han ska lösas på EU-nivå, han driver ingen egen, mer restriktiv linje för Frankrikes del. Alla asylsökande ska få besked inom sex månader.

De franska fackförbunden kan snabbt knuffa ner honom från piedestalen.  Macron har sagt att han vill banta antalet offentliganställda med 120.000 personer och skära ner statens utgifter med 60 miljarder euro. Ingen fransk president har lyckats genomdriva sin politik i strid med de mäktiga fackförbunden.

Om Macron lyckas med avregleringar, att banta den offentliga sektorn och få fart på Frankrikes tapplande ekonomi, ja då blir han historisk på riktigt.