– De börjde hugga och hugga. När jag såg min mamma mördas ville jag bara ta mitt liv, berättade hon när vi träffade henne första gången för lite drygt ett år sedan.
Flera år hade gått, men hon var fortfarande flykting. Hon bodde då tillsammans med sina fyra barn i en lerhydda i en avlägset belägen flyktingbosättning i grannlandet Uganda.
Säljer sig för mat och mediciner
Hennes man hade dött i sjukdom, och det var hon som försökte försörja familjen. Hjälparbetarna på UNHCR berättade för oss att de var oroliga för Marianne, att hon inte skulle orka med livet där så mycket länge till.
Många kvinnor i hennes utsatta situation säljer sig för att få ihop till mat och mediciner. Marianne var i riskzonen för det hjälparbetarna kallar survival sex, överlevnadssex.
– En del hade inte överlevt om de inte blivit vidarebosatta som kvotflyktingar, berättade Heidi Boehner på UNHCR då för SVT Nyheter.
85 av 20.000 till Sverige
Vi hade som första filmteam fått följa med svenska Migrationsverket på en resa där 85 kvotflyktingar skulle väljas ut bland de 20.000 som bodde i lägret, för flytt till Sverige. Den svenska delegationen hade på förhand bett UNHCR förbereda några av de mest ömmande fallen, framförallt ensamstående och utsatta kvinnor i riskzonen. Marianne och hennes barn fanns med på listan.
Hon var nervös på morgonen inför sin viktiga intervju med svenskarna.
– Har du någonsin gått i skolan? frågade handläggaren Frida Lee från Migrationsverket under intervjun med Marianne.
– Nej, aldrig, svarade Marianne genom sin tolk.
”Jag har haft sådan tur”
Efter en kort men spänd väntan fick hon beslutet som kom att förändra hennes liv för alltid – hon blev en av runt 1.900 kvotflyktingar som Sverige tog emot förra året, och fick flyga hit tillsammans med barnen.
Det här blev också början på nyhetsdokumentären ”Välkommen till Sverige” om Mariannes resa och första omtumlande år i sitt nya land.
När vi sitter vid hennes köksbord i lägenheten i det lilla samhället i Hälsingland har det gått ett år. Hon har just tagit fram ett fiskblock som ska bli middag åt henne och barnen. I hennes hemprovins Ituri i östra Kongo är det åter oroligt. En rebellgrupp har just plundrat en by, våldtagit, dödat och kidnappat bybor. Nyheten har nått ända till Sverige. Samtidigt har hennes vänner som är kvar i flyktingbosättningen i Uganda berättat för henne på telefon att det råder torka och stor brist på mat hos dem.
– Jag kan bara föreställa mig hur de har det där nu. Jag har haft sån tur som har fått komma hit. Jag säger det hela tiden, jag har haft tur.