Naturgas från Ryssland, uran från Kina och nu grön el från Marocko? Energislagen som EU satsar på i den gröna omställningen, bort från de bruna energikällorna, bjuder sannerligen på nya utmaningar. Knappt har världen gjort sig kvitt Opec-ländernas oljemakt över världsekonomin förrän nya geopolitiska konfliktungar dyker upp. Idag kom beskedet att EUs länder preliminärt säger ja till ett transeuropeiskt energinät för att klara klimatmålen. Det är precis det beslutet som Marocko väntat på.
Att importera grön el från Marocko skulle i ett slag kunna ge Europa det tillskott av grön el som alla företag ropar efter. Fördelar och nackdelar diskuteras just nu intensivt i flera av Europas huvudstäder
Marocko överraskar
Kungadömet Marocko klassas som en ”hybridregim” med klara auktoritära inslag. De kvalar visserligen inte in i samma liga som Ryssland och Kina men både EU och FN har upprepade gånger kritiserat Marocko för brott mot FNs mänskliga rättigheter.
Men Marocko har också överraskat omvärlden med att segla upp som en global klimatförebild. Landet hamnar på åttonde plats, strax efter Sverige, (enligt Climate Change Perfomerance Index) de är framgångsrika med att ersätta fossil energi med förnybar, håller på att avveckla fossila investeringsstöd och satsar stort på energieffektivisering. Marockos kung Mohammad VI har skrivit in varje medborgares rätt till hållbar utveckling i landets konstitution.
Saharas steniga, sandiga öknar kallas ”low quality land” i de prospekt som nu säljer in Marocko som framtidens gröna energibro mellan Afrika och Europa. Det ger Marocko flera fördelar, där pågår inga uppslitande konflikter med naturvårdare, samer, skogsägare eller skärgårdsbor som protesterar mot vindkraftverk eller andra ingrepp.
Flera projekt på gång
Ett 60-tal gröna energiprojekt planeras i Marocko, alltifrån vindkraft längs landets 335 mil långa kust till gröna vätgasanläggningar i landets industrialiserade norra del och nya solenergianläggningar. Brittiska Xlinks förhandlar just nu med Marocko om att börja importera grön el. Det avtal som brittiska Xlinks förhandlar med Marocko beräknas kunna förse sju miljoner brittiska hushåll med el till 2030.
När jag frågar Marockos nyutnämnda energiminister om det finns några miljökonflikter med exploateringen av Marockos natur tittar hon bara oförstående på mig och svarar;” Jag betraktar all mark som outnyttjat kapital”.
Drivkraften bakom Marockos gröna förvandling är inte bara omsorg om klimatet. Landet saknar egna olje- och gas tillgångar och var fram till 2015 helt beroende av importer från sina grannländer.
Konflikten med grannlandet Algeriet har på senare tid förvärrats och påminner än en gång hur energi är en bricka i det politiska spelet. Algeriet bröt i höstas sina diplomatiska relationer med Marocko och ströp strax därefter sin export av naturgas till Spanien och Portugal via Marocko för att istället exportera naturgasen direkt via en mindre pipeline.
Energiexport politiskt maktmedel
Med sina gröna satsning på el har Marocko därmed mycket att vinna. Både sitt oberoende från oberäkneliga grannar och de kan räkna hem betydande intäkter genom att bli en ny supermakt inom grön energi.
Men i en tid då EU har enats om energikorridorer och binda samman elnäten för att säkra klimatmålen kommer frågan om energiexport som politiskt maktmedel bli än mer aktuell.
Förutom EU:s naturgasberoende från Ryssland och Algeriet, kan snart läggas beroende av grön el från Marocko.