Tar du dig till en av alla ockuperade rondeller runt om i Frankrike är detta ett av påstående du garanterat kommer att få höra från Gula västarna där. Denna bild av Emmanuel Macron har hängt med ända sedan han var ekonomiminister i François Hollandes tidigare regering. 

En av Macrons första och mest uppmärksammade reformer som president var att ta bort förmögenhetsskatten i Frankrike – något som symboliskt stack i ögonen på många som tjänar mindre. Då reformen är relativt ny (genomförd i början av 2018) är det svårt att ange några långsiktiga konsekvenser men det går att räta ut några frågetecken om varför reformen genomfördes.

Ersattes av en fastighetsskatt

Förmögenhetsskatten försvann nämligen inte helt. Den omvandlades i stället till en fastighetsskatt, i syfte att få Frankrikes mest förmögna att återinvestera i landets ekonomi snarare än att låsa pengarna i fastigheter eller flytta sina tillgångar utomlands. I Sverige lyftes förmögenhetsskatten av regeringen Reinfeldt 2007 med liknande motivering. Debatten om dess effekter har fortsatt även här. 

Under 2017 drog den franska förmögenhetsskatten in cirka 4 miljarder euro till statskassan. Den nya fastighetsskatten drog 2018 å sin sida in 1,2 miljarder euro. Staten har alltså gått back med cirka 3 miljarder euro på reformen, enligt Le Mondes granskning, utan en självklar ny inkomstkälla som motsvarar förlusten. 3 miljarder ska dock sättas i perspektiv till den totala statsbudgeten på över 1 300 miljarder euro (2018).

De rikaste betalar 70 procent av inkomstskatten

Apropå hur mycket de rikaste bidrar med till statskassan kan det konstateras att Frankrike liksom Sverige har ett ekonomiskt utjämningssystem för att fördela pengar över inkomstklyftorna. Enligt den franska statistikmyndigheten Insees senaste årsrapport mer än halverades inkomstskillnaderna mellan Frankrikes 20 procent rikaste och 20 procent fattigaste efter att skatter och bidrag tagits i åtanke, sett över hela 2017. De rikastes årsinkomst var 8,4 gånger högre än de fattigaste före utjämning och 3,9 gånger så hög efter utjämningen. 

Inkomstskatt står för en tredjedel av denna utjämning och den tiondel av alla fransmän som tjänar allra mest står för omkring 70 procent av den insamlade inkomstskatten. 

Vad om anses vara orimligt är givetvis en subjektiv bedömning. På nationell nivå, inräknat presidenten, regeringen, parlamentets båda kammare, parlamentets två tv-kanaler samt författningsdomstolen, kostar politiker och tjänstemän den franska staten 1,3 miljarder euro årligen, enligt en sammanställning som tidningen Le Point har begärt ut. 

Den siffran ska sättas i förhållande till 1 345 miljarder euro i förväntade statliga utgifter 2019 – varav politikerlönerna alltså utgör 0,1 procent. Om denna utgift helt och hållet togs bort, skulle det innebära att alla fransmän skulle kunna få en utdelning på 19 euro var per år.

Fem gånger högre än minimilönen

Om dessa politikerlöner i stället kategoriskt skulle sänkas med säg 10 procent skulle omkring 150 miljoner euro frigöras varje år. Det är inte en betydelselös summa men en droppe i havet i den franska statsbudgeten.

Trots detta kan det självklart sticka i ögonen att en parlamentsledamots grundlön (utan övriga förmåner) motsvarar ungefär fem gånger minimilönen för en vanlig löntagare. 

I denna uträkning ska också sägas att politiska instanser på lokala nivåer inte ingår. 

En försämrad köpkraft, orsakad av Emmanuel Macrons politik, är ett av de vanligaste argumenten från gula västar som menar att den nuvarande presidenten inte styr Frankrike åt rätt håll. 

Siffror från den franska statistikmyndigheten Insee visar dock att på pappret så har fransmännen köpkraft knappt minskat alls sedan finanskrisen 2008 (då Nicolas Sarkozy var president). Undantaget är ett ras kring 2012 (då François Hollande valdes till president) men som återhämtades. Landet har även stått sig bra internationellt, jämfört med exempelvis Spanien och Italien där krisen än i dag gör sig tydligare påmind. 

Samtidigt är det sant att köpkraften heller inte har ökat de senaste tio åren, utan snarare stagnerat. 

Detta påstående är en sanning, men med viss modifikation. En snabb koll hos den franska arbetsförmedlingen visar att det ser ut att stämma. I slutet av 2018 var 5,6 miljoner inskriva hos myndigheten. Av dessa är dock “bara” 3,4 miljoner helt arbetslösa. De resterande 2,2 miljonerna har minst ett deltidsarbete. 

Siffrorna innebär en arbetslöshet på 9,2 procent i Frankrike. Det är en bra bit över EU-snittet på 6,7 procent. Antalet arbetslösa steg konstant i Frankrike efter finanskrisen 2008, fram tills 2016 då nivån stabiliserade sig och antalet heltidsarbetslösa har nu till och med sakta börjat minska. 

Prishöjningar på bensin och diesel var katalysatorn som fick fransmännen att börja gå man ur huse i sina gula västar i november 2018. 

Det är också sant att priset på bensin och diesel nådde sin högsta nivå på över tio år under 2018, med den högsta piken just under hösten. I mitten av oktober var det snittliterpriset på bensin 1,57 euro och diesel 1,55 euro, enligt en sammanställning från Europeiska kommissionen.  

Sedan dess har priserna däremot sjunkit tillbaka relativt snabbt. I början av februari 2019 låg snittpriset i Frankrike på 1,42 euro per liter diesel och 1,43 euro för bensin. I Sverige låg samtidigt snittpriset på 1,49 euro per liter diesel och 1,41 euro för bensin (valuta för jämförelse). Båda länderna har bland de högsta priserna på diesel i EU. För en helt rättvis jämförelse bör dock fler faktorer, såsom lönenivåer och köpkraft, tas i beaktning.

Macron har backat från fler höjningar

Oavsett upp- och nedgångar har priserna i Frankrike stigit med 21 eurocent per liter diesel (en ökning på 17 procent) och 7 eurocent per liter bensin (en ökning på 5 procent) sedan det franska presidentvalet i maj 2017 och fram till början av februari 2019. 

Merparten av prisstegringen i höstas attribuerades till det internationella oljepriset och inte skattehöjningar men Macron hade också påbörjat en tydlig politisk linje kring en koldioxidskatt på bränsle. Sedan Gula västarnas frammarsch har han dock backat och valt att pausa framtida höjningar.