Det skulle vara en skräll om inte sittande premiärminister Aleksandar Vucics nationalkonservativa högerparti vinner stort på söndag igen. I det senaste valet 2014 fick Srpska napredna stranka – Serbiska progressiva partiet – 158 av parlamentets 250 platser och lokalvalen sedan dess har visat ett stadigt stöd.

Tidigare i år meddelade en självsäker Vucic att han tänkte tidigarelägga parlamentsvalen, som egentligen skulle hållas 2018, för att Serbien ska ha samma regering vid makten fram till det väntade EU-inträdet 2020. Men trots att så gott som varenda lyktstolpe i centrala Belgrad är prydd med SNS stilrena röd-vit-blå-planscher som försäkrar att “tillsammans kan vi göra allt” är det svårt att hitta belgradbor som är nöjda med den rådande situationen i landet.

“Ingen info om oppositionspartierna”

För de unga är svårigheterna att hitta ett arbete den viktigaste frågan. 22-årige studenten Bojan Golubovic säger att det är snudd på omöjligt att göra något av sin utbildning i Serbien.

– Vi har ett bra utbildningssystem, men för de flesta unga studenter är den bästa framtidsutsikten att flytta utomlands och där få nytta av sina studier. I Serbien finns inte en arbetsmarknad som kan anställa dem. Dessutom finns en annan, smutsigare, aspekt av det hela. Att det är de som har kontakter inom de stora partierna som anställs på statliga myndigheter och de kan leva rätt bra. Den politiska klassen är den nya medelklassen här, säger han.

Bojan står vid serbiska vänsterpartiets informationsbord på den stora gågatan Knez Mihailova och säger att han kommer att rösta vänster eftersom år av högerpolitik inte har gjort något för Serbien.

– Det är ett bra tillfälle för vänstern att ta plats, det är nödvändigt med vänsteridéer nu. Högerpolitiken med sin aggressiva retorik har inte gjort något för Serbien. Den tog kål på sig själv under 90-talet, men har fått nytt liv genom Aleksandar Vucic som har gett den en modern inramning. Egentligen är den likadan som för 25 år sedan.

Serbiska vänsterpartiet bildades 2015 av Borislav Stefanovic, tidigare diplomat som representerade Serbien under förhandlingarna med Kosovo. Vänsterpartiet har flitigt kampanjat på gatorna långt innan valet, och Bojan Golubovic hoppas att de når åtminstone över de fem procenten som krävs för att ta plats i parlamentet. På söndag har serber 20 olika alternativ att välja mellan när de ska rösta, men för oppositionspartierna är det nästan omöjligt att nå ut till folk, säger Bojan Golubovic.

– Vi lever i Aleksandar Vucics diktatur där det är svårt för någon annan att föra fram sin politik i medierna. Jag tror att fler skulle rösta på andra partier om de fick information om dem.

Anklagas för att styra medierna

Att Vucic styr medierna är ett populärt antagande som många serber tar för givet att det är sant och som lokala satiriker använder som outsinlig källa till skämt. Även internationella observatörer har varnat för att serbiska medier tystas av regeringen. Vucic har själv outtröttligt slagit ifrån sig kritiken som ren konspiration, men journalister som har varit kritiska till regeringen har fått se sina program strukna från tablån eller blivit straffade på annat sätt. Senast i förra veckan fick en journalist sin lön sänkt för att ha ställt Vucic en fråga om hans förflutna i den tidigare misstänkte krigsförbrytaren Vojislav Seseljs högernationalistiska parti.

Just Seseljs parti Serbiska radikala partiet (SRS) har sett ett ordentligt uppsving sedan dess ledare något oväntat friades av krigstribunalen i Haag från anklagelserna om att ha begått brott mot bosniaker och kroater under inbördeskriget i Jugoslavien i början av 90-talet.

Proteströstar

40-årige Bobo som äger en skönhetssalong säger att han funderar på att rösta på Seselj, mer som ren protest än något annat, men också för att han är trött på Vucic som han menar styr allt.

– Han tror att han vet allt bäst. Han vet hur man ska sköta ekonomin, han vet hur man ska sköta skolan, vården, allt. Det är tre män som sköter hela det här landet, Vucic, utrikesminister Ivica Dacic och presidenten Tomislav Nikolic, säger han.

Bobo ogillar också det han ser som Serbiens eftergifter till väst och EU och föredrar därför Seseljs mer nationalistiska linje.

– Albanerna sa ‘vi vill ha Kosovo’ och Serbien gav det till dem. Så fort EU kommer med ett krav snubblar vi över våra egna fötter för att göra dem nöjda, säger han ilsket.

“Bäst att inte säga något om valet”

2014 var det strax över 50 procent av serberna som tog sig till vallokalerna och att rösta är inte en självklarhet för alla. En äldre kvinna som gungar sitt barnbarn i en park ett stenkast från parlamentet vill först inte prata om valet, men blir sedan så upprörd vid blotta tanken på politiker som hon kallar skurkar att hon ändå inte kan låta bli. Vucic har under sitt mandat sänkt pensionerna i Serbien, enligt honom för att ta Serbien ur den ekonomiska krisen, och hon menar att politikernas arbete verkar gå ut på att iscensätta spektakel snarare än att göra livet bättre för folket.

– De verkar huvudsakligen jobba med att klippa band på olika företag och de gör ett spektakel av varenda framträdande, men jag ser inte att de gör något konkret för vanliga människor, säger hon.

Sedan skakar hon på huvudet och slår ifrån sig med händerna i luften.

– Det bästa är att inte säga något om valet eller politikerna, sedan kan du dra slutsatser utifrån det, säger hon och snörper på munnen.