18 september försökte Dima Litvinov tillsammans med 29 andra Greenpeaceaktivister klättra upp på en rysk oljerigg i Petjorahavet, i protest mot oljeborrningen i Arktis. Dagen efter greps aktivisterna, efter att rysk säkerhetstjänst jagat dem och bordat deras fartyg.

– Det var oerhört skrämmande. De sköt i vattnet och högg knivar i våra gummibåtar. Sedan landade de med militärhelikopter på vårt fartyg och maskerade män med automatgevär slog ner folk och skrek åt oss, berättar Dima Litvinov för SVT.

Psykisk press i fängelset

Sedan i fredags är han utsläppt ur fängelset, men ännu är han inte helt fri – anklagelserna om huliganism kvarstår. Dessutom är två av hans vänner kvar i fängelse.

– Det är underbart att andas fri luft igen, men jag är orolig för de som är kvar.

Tiden i fängelse beskriver han som tuff, framför allt var han under stor psykisk press.

– Det var inget hotell direkt – maten var usel och det var så kallt att många sov i tjock jacka. Men det överlever man. Det tuffa var känslan av orättvisa och hur jag behandlades av den smått psykopatiska fängelsechefen.

Frun på väg                                  

Dima Litvinov berättar hur han utan anledning sattes i en isoleringscell i 29 timmar och sedan drogs ut och fick höra en timslång monolog om hur han var ett hot mot moderslandet.

Under tiden i fängelse har han oroat sig mycket för sin fru och sina barn, som han inte hade möjlighet att kontakta. Men nu har de tät kontakt igen.

– Vi har suttit i telefon i 12 timmar non stop och pratat, det känns så lyxigt! Jag har till och med fått prata med mina söner, som jag varit väldigt orolig för. På tisdag kommer min fru hit så just nu riktar jag hela min energi mot det och tänker inte på vad som händer sedan.

Ångrar ingenting

Medan aktivisterna satt fängslade kämpade världens ledare och kändiselit för att de skulle släppas. Hillary Clinton, Angela Merkel, elva mottagare av Nobels fredspris och även artisterna Paul McCartney och Madonna krävde att fångarna skulle släppas.

Dima Litvinov är överväldigad av världens respons. Under fängelsetiden har han känt sig otroligt orättvist behandlad och ångrar inte för en sekund att de utförde aktionen.

– Absolut inte, för jag känner inte att vi gjorde något fel. Det är viktigt att göra det här, att protestera mot oljeborrningen och berätta sanningen. Det var de som gjorde fel, inte vi.

Är du orolig för att dömas till maxtiden i fängelse för huliganism, sju år?

– Det finns ett ryskt fängelseordspråk som lyder ”man ska inte hoppas och inte vara rädd”. jag försöker hålla mig till det. Vår erfarenhet säger att de inte kommer att döma oss, men man vet aldrig, säger Dima Litvinov.