Året är 1995. Den nye presidenten Nelson Mandela kommer in på rugby-planen iklädd grön keps för att hylla hjältarna. Sydafrikas landslag, Springboks har just vunnit VM på hemmaplan och hela landet kokar i segeryra.
Ett år efter att demokratin infördes såg allt ut att gå rätt väg för det nya Sydafrika. Det rasistiska systemet apartheid var borta, försoningens tid kommen och ekonomin blomstrade.
Men under stenarna ringlade maskarna.
Inom ANC, som i dag obrutet suttit vid makten sedan 1994, fanns det många som tyckte att de var värda mer för sin roll kampen mot apartheid än bara sin lön från staten.
Åtalas för vapenaffärer
När Sydafrika beslutade att kraftigt modernisera sitt försvar inleddes ett sällan skådat korruptionskalas. I Sydafrika räcker det med att referera till ”The arms deal” för att folk ska förstå att det handlar om 1999 års ökända köp av krigsmateriel, däribland svenska JAS 39 Gripen ingick.
Redan i samband med vapenaffärerna bubblade anklagelser om korruption. Det handlade om allt från stora utbetalningar vid sidan om till attraktiva rabatter på lyxbilar. Vapenföretagen smörjde rådgivare, inköpsagenter och ANC-politiker på löpande band. Miljonerna rullade och även svenska Saab skyfflade pengar under bordet, om än via mellanhänder.
Rättegången mot Sydafrikas förre president Jacob Zuma handlar just om dessa vapenaffärer. Mer specifikt om anklagelser om utbetalningar på cirka 2,5 miljoner kronor från det franska företaget Thales. Redan 2005 dömdes Zumas finansiella rådgivare Schabir Shaik till 15 års fängelse för att ha förmedlat mutor till Zuma. Och Zuma själv petades då från sitt ämbete som vicepresident av Thabo Mbeki.
En korrupt politiker tar sig till toppen
Jacob Zuma åtalades, men det drogs i långbänk och under tiden gjorde han politisk comeback. Och 2009 lades åtalet mot Zuma plötsligt ner. Passande nog för Zuma, eftersom han bara veckor senare skulle tillträda som landets president.
En korrupt politker som ändå tar sig till toppen. Gäsp, har vi hört det förut? Men för Sydafrika står mer än så på spel.
När Jacob Zuma föll i början av 2018 lämnade han ett Sydafrika på ruinens brant efter sig. Landet har fortfarande inte hämtat sig sig ordentligt sedan den ekonomiska krisen 2008. Istället har allt handlat om skyhög arbetslöshet, skenande kriminalitet och en lamslagen och ineffektiv statsapparat. Den astronomiska korruptionen är en stark bidragande faktor till fallet.
Men nu reser sig det sydafrikanska civilsamhället på nio och slår tillbaka.
Fortsatta korruptionsanklagelser
Landets legendariska justitieombudsman Thuli Madonsela drog av startskottet redan 2016 med sin utredning State of Capture, där hon avslöjade hur den sydafrikanska maktapparaten mer eller mindre var kapad av affärsfamiljen Gupta.
Thuli Madonselas roll i kampen mot korruptionen i Sydafrika kan inte lyftas fram nog. Många har ropat efter Madonsela som den nya Mandela, men när jag själv frågade henne för några år sedan om hon skulle gå in i politiken bara log hon och skakade på huvudet.
Inom ANC pågår nu striden mellan Jacob Zumas falang och den sittande presidenten Cyril Ramaphosa för fullt. Nyligen stängdes den Zumatrogne generalsekreteraren i ANC, Ace Magashule, av efter korruptionsanklagelser.
Hård strid
Jag skulle till och med vilja säga att Sydafrikas öde står på spel. Kommer landet och ANC klara av att rensa ut sina korrupta skelett? För det är trångt i ANC:s garderob.
Det kommer bli en hård strid, men det här är Sydafrikas enda chans. Och bara ANC har kraft och makt att, återigen, styra landet i rätt riktning.
I andra vågskålen ligger hejdlös kriminalitet, politiska oroligheter och ekonomiskt sönderfall.
Även de mest inbitna pessimisterna säger att Sydafrikas domstolsväsende är relativt orört av korruptionen. Kanske den enda instansen i landet
Handsken är kastad.