När riksdagsbeslutet om nationella minoritetsspråk trädde i kraft den 1 april 2000 erkändes finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch som nationella minoritetsspråk.
För finska, samiska och meänkieli stärktes statusen till en början i vissa kommuner i norra Sverige, där invånarna kunde kommunicera med myndigheter och kräva förskoleundervisning och äldreomsorg på sitt eget språk.
Förvaltningsområdet utökas
Det krävdes ett par parlamentariska utredningar innan en ny minoritetslag infördes år 2010, vilket ledde till att fler kommuner anslöt sig till förvaltningsområdena för finska och samiska. För finska språket utvidgades området till Mälardalen och nådde över en tredjedel av sverigefinnarna. Under årens lopp har fler kommuner anslutit sig till förvaltningsområdena.
85 kommuner och 15 regioner ingår i dagsläget i så kallade förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska. 66 av Sveriges kommuner tillhör förvaltningsområdet för finska.
Detta innebär minoritetslagen
- Det finns fem nationella minoriteter och minoritetsspråk: samer (samiska), tornedalingar (meänkieli), sverigefinnar (finska), romer (romani chib) och judar (jiddisch). Nationella minoriteter fick officiell minoritetsstatus i Sverige år 2000 i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
- Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen) har gällt i Sverige sedan januari 2010
- Minoritetslagen ger nationella minoriteter rätten att utveckla minoritetsspråk och kultur i hela landet. Samtliga kommuner och andra myndigheter är skyldiga att informera minoriteterna om deras rättigheter, särskilt viktigt är barns och ungas rätt att få utveckla sitt språk och sin kultur
- I förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska är kommunerna skyldiga att ordna förskola och äldreomsorg på minoritetsspråken
- De personer som vill använda sitt minoritetsspråk i kontakt med kommuner och andra myndigheter har rätt att göra detta både muntligt och skriftligt
- Från den 1 januari 2019 reviderades lagen så att rättigheter och skyldigheter stärktes ytterligare. Kommunerna och regionerna är t.ex. skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och dessa ska på begäran kunna lämnas ut till den myndighet som har uppföljningsansvar för lagen
Källa: minoritet.se