Slaget i Tammerfors blev en vändpunkt i det finska inbördeskriget. En stor del av staden förstördes under de månadslånga striderna, som ägde rum under våren 1918 och slutade med seger för de vita.

Näsilinna, som är beläget i Tammerfors, är idag ett museum men fungerade under kriget som Röda Korsets sjukhus och som en bas för röda soldater. Här syns ännu spår av krigets gevärskulor.

Hos tammerforsborna Arttu Poikajärvi och Otto Kyyrönen lever finska inbördeskriget kvar i form av familjeminnen. Poikajärvis släkting var läkare och jobbade för de vita men hjälpte även personer från den röda sidan, vilket ledde till att han avrättades.

– Det var ganska rörande att höra. Det är svårt att förstå att det finns en person i min familj som har avrättats för att hon gjorde det rätta och räddade liv, säger Poikajärvi.

Kyyrönens gammelmormor anslöt sig till en av de rödas underhållstrupper, vilka assisterade högre förband med bland annat ammunition och sjukvård. Innan kriget skrev hon på ett intyg om vapenvägran vilket räddade hennes liv efter kriget.

Kriget väcker fortfarande intresse

Aapo Roselius forskar om minneskulturen kring det finska inbördeskriget vid Helsingfors universitet. Han menar att det så kallade levande minnet av kriget inte längre finns kvar, då få idag levande personer har pratat med någon som deltog i det.

– Efter Sovjetunionens fall blev finska inbördeskriget mindre politiskt laddat och idag delar det inte längre Finlands befolkning. Det har i stället blivit ett krig som intresserar många.

En del av orsaken till att finska inbördeskriget ännu väcker intresse hos många i Finland, menar Roselius är att så många har en koppling till det, särskilt i södra Finland.

– I många av de områden där striderna ägde rum finns det minnesplatser för stupade, från både den vita och den röda sidan, som man kan besöka. De flesta har både tragiska och spännande familjehistorier att forska i.