Det började med en film som sändes i Vetenskapens värld förra våren. Plötsligt skulle många svenskar 5:2-fasta; alltså leva på 500 kalorier (600 för män) om dagen, två dagar i veckan och äta som vanligt under de andra dagarna. 

Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning, blev lika förtjust och stod i Vetenskapens världs studio och sade att även hon ville testa. Samtidigt bestämde hon sig för att göra en vetenskaplig utvärdering av metoden. 100 försökspersoner skulle under sex månader delta i världens hittills största 5:2-studie.

I december drog den första gruppen fastare igång vid Karolinska universitetssjukhuset och nu har de hunnit halvvägs. Kerstin Brismar är väldigt nöjd med resultaten.

– 99 procent av fastarna har går ner i vikt, minskat i bukfetma och fettmassa. Men alla går inte ner i midjemått och effekterna varierar mycket från person till person, säger hon.

En försöksperson har gått ner tolv kilo och en annan har bara gått ner ett kilo, men även de som inte minskat lika mycket i vikt har fått förbättrade hälsovärden av fastan.

Detaljerade menyer

Deltagarna får detaljerade menyer för fastedagarna och information om bra kost för de andra dagarna. De genomgick en grundlig hälsoundersökning innan de började fasta och under studiens gång bokförs allt som de äter och hur de mår.

Forskningsmässigt är det här oprövad mark. Ingen har tidigare undersökt så många personer som varvar ätardagar med fastardagar – under så lång tid och mätt deras värden. Däremot vet forskarna sedan länge att kalorirestriktion, alltså att man begränsar kaloriintaget och äter mindre under lång tid är bra för hälsan. I USA steg till exempel medellivslängden under depressionen, när folk inte hade råd med lika mycket mat. Tidigare studier har också visat att befolkningen på avlägsna japanska öar, där man äter mindre, lever längre.

IGF1 – en viktig faktor

En teori är att ett lägre kaloriintag minskar nivån av en tillväxtfaktor som kallas IGF1. IGF1:s uppgift är att se till att nya celler bildas, men den kan också orsaka cancer. Dessutom, när möss har fått äta mindre mat i undersökningar har resultaten varit att de levt längre.

– Möss lever i genomsnitt två år, men när de minskar födointaget lever de ett år till, vilket är en stor skillnad, säger Kerstin Brismar. Hos människor skulle det motsvara 4-5 års ökad livslängd.

Teorin är att färre kalorier skulle leda till sänkt IGF1 och att det skulle få kroppen att laga sina egna celler i stället för att bilda nya. Om det verkligen fungerar för människor och hur det är med så kallad periodisk fasta som vid 5:2-metoden, där kaloriintaget bara minskar då och då och man däremellan äter som vanligt, det vet man mindre om. Men de första resultaten från den pågående studien tyder på att IGF1-värdena hos försökspersonerna blivit lägre av fastedieten.

Frossardagar

De flesta deltagarna har klarat av att begränsa kalorierna under fastedagarna och äta normalt under de andra dagarna. Men det har inte fungerat lika bra för alla i studien. En del kompenserade för svältdagarna med att äta mer än vanligt de andra dagarna och deras resultat är sämre. 5:2 verkar överhuvudtaget vara en dålig metod för personer som har problem att kontrollera sin mathållning. Kerstin Brismar tror därför att det kan vara skadligt med 5:2 för sådana som haft ätstörningar.

– Det blir så väldigt mycket fokus på kosten även under ätardagarna, säger Kerstin Brismar. Jag tror att den medvetenheten om vad man stoppar i sig kan trigga igång tidigare beteenden och väcka gamla ätstörningar till liv, säger hon.

De allra bästa resultaten hittills har de med sämst ingångsvärden fått.  Alltså de som låg på gränsen till typ2-diabetes och högt blodtryck, när de inledde studien. En del av dem har kunnat trappa ner på medicineringen och kontrollera sjukdomarna enbart med kost efter tre månaders 5:2-fasta.

Lätt att följa

En annan positiv aspekt är att 5:2 verkar vara lätt att följa. I de flesta dietstudier räknar forskarna med att minst 20 procent av deltagarna hoppar av. Av de 60 personer som hittills gått med i studien har bara en gjort det.

– Enligt min erfarenhet från arbetet med patienter är det väldigt svårt för många att äta mindre varje dag, säger Kerstin Brismar. Men det här, att varva ätande och fastande, klarar fler av.

För Kerstin Brismar återstår fortfarande mycket arbete innan studiens resultat är helt färdiga. Inte förrän om ett år är resultaten för alla 100 försökspersonerna klara och då ska de analyseras och utvärderas. Bland annat ska genetiska faktorer vägas in. Men hon är övertygad om att man då kommer att få veta om 5:2-fasta fungerar eller inte. Och för vem dieten verkligen gör skillnad.

Inslaget visas i Vetenskapens värld, måndag 19 maj, 20:00 på SVT2.