Vi människor utmärker oss med våra känslor, som empati, kärlek och omtanke och att vi är så bra på att samarbeta. Men paradoxalt nog är vi ändå benägna att förstöra vår egen miljö och föra krig mot vår egen art. Det gör oss kanske till det märkligaste djuret på jorden och ger upphov till frågan om vår egentliga natur.

Är vi en mördarapa med nedärvda instinkter att döda och som krigat så länge vi varit människor? Eller var det först när vi började bilda samhällen och vi var tvungna att slåss om resurser eller försvara oss mot varandra som vi började kriga? Var bor kriget i dig och mig?

Två motsatta teorier

För att ta reda på det måste vi gräva djupt i vår historia och frågan är om det över huvud taget är möjligt att komma fram till en enda slutsats. Inom forskningen finns i alla fall två ledande hypoteser om varför vi krigar.

– En uppfattning är att människor har blodtörsten medfödd. Vi är farliga varelser och våra krigiska tendenser begränsas bara av den kultur vi lever i. Utan våra gemensamma deviser skulle vi härja, våldta, döda och så vidare, säger David Livingstone Smith David, filosof vid University of New England.

Krig finns i vår kultur

– Den andra uppfattningen är att vi av naturen är samarbetsvilliga, godartade primater och att det är vår kultur som korrumperar oss. Det är vår kultur som gör att vi är så grymma mot varandra. Så de är verkligen två vitt skilda hypoteser.

Vi tar dem var och en för sig. Den första hypotesen går alltså ut på att krigen uppstod för flera miljoner år sedan. Evolutionens gång – den starkaste överlever – har lett till att vi ärvt krigandet sedan mänsklighetens gryning. Vår moderna historia kan tyckas stödja den teorin.

Tre döda i minuten

Bara under förra seklet dog 170 miljoner människor i krigsrelaterat våld, enligt David Livingstone Smith. 1,7 miljoner människor per år. 4630 döda per dag. 193 i timmen. Tre i minuten.

– Vi har högljudda förespråkare för båda hypoteserna. Tittar vi bara på vår närmaste historia så ser det ut som att teorin om mördarapan vinner. Men mordfrekvensen är ändå väldigt låg för en mördarapa, säger David Livingstone Smith.

– Det är också allmänt känt att det är svårt att få soldater att döda varandra i närstrid. I det militära där du förväntas att döda, och belönas när du gör det, är det faktiskt svårt att få folk till den punkt där de kan se en annan person i ögonen och skjuta skallen av den. Så bevisen är inte entydigt positiva till endera hypotesen.

Vi odlade vår krigslust

Vi vill alltså inte döda varandra, men ändå är det något vi ägnar oss åt ganska ofta. Tyder det på att krigsföring ligger i våra gener och har funnits lika länge som människan. Inte enligt den andra hypotesen. Nej, där tror forskarna att krigen bara har en historia som sträcker sig 10 000 år tillbaka i tiden, innan dess rådde fred mellan människor sedan tidernas begynnelse.

Den här hypotesen stödjer sig på att människan, under miljoner år, levde som fredliga samlare och jägare och att det var när vi började bruka jorden som allt förändrades. Från en värld utan krig till en med.

Tiden innan krigen

Människor hade inte haft fasta bosättningar, utan följde djurens vandringar och klimatets växlingar. Det var ett jämlikt samhälle, utan hövdingar och chefer, där allt handlade om att samarbeta och dela med sig för att överleva i en hård miljö – här fanns inte plats för krig, kriget fanns inte som idé, det var inte uppfunnet än.

Men när vi började odla och blev bofasta växte byar fram – inhägnader, territorier, en styrande elit som kontrollerade ägor och människor. Och några tusen år senare har vi städer, civilisationer, imperier och stater.

Grunden till vår inneboende aggressivitet

– Jag tror att jägarna och samlarna inte talade om att äga saker eftersom deras samhällen var så beroende av dela på allting. Med jordbruket, då du investerar mycket mer själv, tror jag att begreppet ägande, egendom och territorier växte fram. Och det påverkade samhället på en rad olika sätt, säger Steven Mithen, arkeolog vid University of Reading.

– När vi släppte samlar- och jägarsamhället och gick över till jordbrukssamhället släppte vi också loss något som man kan kalla för inneboende aggressivitet hos oss människor.

Krig tusentals år innan jordbruket

Enligt den här teorin så såddes alltså fröet till framtida krig och konflikter när vi började odla. Men frågan är långt ifrån avgjord. På ett gravfält i Jebel Sahaba, i norra Sudan, har man hittat skelett som tyder på att något som åtminstone liknar krig fanns flera tusen år innan jordbruket var uppfunnet.

– På några av dem kan man se över 30 skärsår över hela kroppen. Det är ett av de tidigaste exemplen som tyder på storskaligt våld. Enligt de flesta kvalificeras det här som en tidig form av krigföring, säger Rick Schulting, arkeolog vid Oxford University.

Ett gravfält med 58 döda

På gravfältet hittade man kvinnor, män och barn, alla svårt skadade. I några fall har man hittat flintspetsar som fortfarande sitter kvar i skeletten. Fynden gjordes redan på 60-talet men har nu återigen blivit intressanta – för arkeologer som försöker förstå krigens ursprung.

– Vi började inte kriga då vi blev jordbrukare. De som påstår det känner helt enkelt inte till alla fakta, säger Steven LeBlanc, arkeolog vid Peabody Museum Harvard.

Det ligger i våra gener

De forskare som stödjer den här hypotesen om krigens uppkomst menar att det ligger i vår natur att kriga och att det har följt med människan genom årmiljoner. I kampen för överlevnad i naturen vinner de som är bäst anpassade. Den starkaste överlevde och spred sina gener.

– Frågan är om det här har pågått länge nog för att ett naturligt urval ska ha förändrat mänskliga beteenden och sakta gjort oss bättre och bättre på krigsföring. Och jag tror att svaret är ja, säger Steven LeBlanc.

Fler arter av mördarapor

Så istället för att leta efter svårtydda arkeologiska spår från de första krigen, ska vi jämföra oss med våra närmaste släktingar. Fram till mitten av 70-talet trodde man att människan var det enda djur som dödar andra av samma art. Schimpanser däremot tänkte man sig som en fredlig art, som i lugn och ro ansade sina vänner och släktingar i skuggan av ett träd.

Men så började forskare plötsligt göra observationer och se en helt annan sida hos schimpanserna. När resurserna är knappa kämpar också schimpanser om territorier. Och en av de som var med då var schimpansforskaren Richard Wrangham vid Harvard University.

Människan har rekord i dödande

– Den mänskliga arten har rekordet när det gäller män som dödar medlemmar av angränsande grupper. Man kan tro att det är vanligt i naturen, men det är det inte. Inom de flesta arter går män inte ut och dödar medlemmar av sin egen art. Det är ett ovanligt fenomen som händer i ett fåtal arter och människor råkar vara en av dem.

Det här väcker frågor, menar Richard Wrangham. Varför beter vi människor oss så här? Är det bara av en slump? Är det rent kulturellt, och har inget att göra med vår biologi? Eller följer vi samma principer som andra djur?

Vi är bra på att döda

– Mänskliga hanar är bra på att göra detta, de verkar ha varit bra på att göra detta så långt tillbaka som vi kan se med de bevis vi hittills har hittat, säger Steven LeBlanc.

Han menar alltså att mördarapa-modellen är det rätta svaret på frågan om varför vi krigar. Men de som står bakom teorin om att människan började kriga på grund av yttre omständigheter håller inte med. Alla observationer av krigande schimpanser har nämligen gjorts efter att människan begränsat deras territorier, och krig har därmed ingenting med varken vår eller schimpansernas natur att göra, menar de.

Svårlöst gåta

Ja, hur man än vrider och vänder på teorierna så tycks vi ändå stå kvar med två hypoteser som låter lika övertygande. Och det finns många fler turer i historien om människans första krig. Kanske har ingen rätt här – eller så ligger svaret nånstans mitt emellan.

Kanske har vi nedärvda instinkter – som vi sett mer av sedan den där stora omvandlingen av samhället för drygt 10 000 år sedan.

Se filmen Människans första krig i Vetenskapens värld som visas i repris den 8 juli i  SVT2 eller i SVT Play.