Det är lätt att tro att Stonehenge bara är en grupp slumpvis utplacerade stenar. Ny forskning bevisar dock att så inte är fallet.

Tanken bakom Stonehenges placering och megaliternas positioner är enligt forskarna förvånansvärt komplicerad och noga uträknad. Forskarnas nya analys visar att människorna som byggde Stonehenge använde oväntat modern geometri – det är förklaringen bakom de exakta avstånd som kan uppmätas mellan megaliterna. Man anpassade formationen efter väderstrecken och man lyckades i sin strävan att få monumentet så symmetriskt som möjligt.

Med hjälp av avancerad teknik har arkeologerna framställt en tredimensionell karta över området runt Stonehenge stenar. De nya metoderna avslöjar mer av monumentets långa liv än vad någon hade kunnat föreställa sig.

Långt före sin tid

– Stenåldersmänniskorna hade precis som vi har idag en arkitekt, en lantmätare och en byggmästare som ansvarade för respektive område. De kunde inte ha byggt något som Stonehenge utan en grundlig planering, säger Anthony Johnson, arkeolog.

Man har tidigare inte kunnat se monumentet i sin helhet eftersom att bara hälften av megaliterna står kvar idag. En värmebölja sommaren 2013 bekräftade forskarnas teorier om de försvunna megaliternas placering; spår av stenarna visade sig i form av torra gräsfläckar. Nu när forskarna med säkerhet vet hur Stonehenge såg ut kan man dra fler slutsatser om stenåldersmänniskornas imponerande byggnadsförmåga.

Enligt forskarna använde de sig av matematik som låg långt före deras tid när de ritade Stonehenge. De förstod också betydelsen av att bygga stabilt och konstruerade därför speciella tappar som fäste megaliterna i varandra.

Jätteblock fraktades längre än ett marathon

Stenarna, eller megaliterna, som restes för ca 4600 år sedan, hade troligtvis fraktats dit från Marlborough Downs, 48 km norrut – längre än ett marathonlopp.

– Hur de här stenarna flyttats till Stonehenge har varit en fråga man ställt sig i flera sekel, säger Wolfgang Neubauer, arkeolog och aktiv i de nya utgrävningarna.

Det finns många teorier angående den tio år långa förflyttningen. Viss fakta pekar åt att stenarna fraktats via den närliggande floden för att sedan släpas den sista biten, men Neubauer tror inte att det är särskilt sannolikt. Han är istället mer inne på en annan teori.

När området kring Stonehenge kartlades upptäckte man tydliga räfflor i marken nära platsen där stenarna står idag.

– Mönstret är ganska uppenbart. Det börjar runtomkring stencirkeln, och löper sedan i riktning mot Marlborough Downs, säger Neubauer.

– Jag tycker att det är tydligt, att de förflyttade sig den lättaste vägen från Marlborough Downs, där megaliterna faktiskt finns tillgängliga, och släpade sin last i en sådan rak linje som möjligt till Stonehenge.