Chatta om autism
Tack alla som ställt frågor, och tack Anna, Jenny och Sven för alla svar! Vi avslutar denna chatt med att återpublicera Annas dikt om hur det är att leva med autism. Ta hand om er! 💙
SOM EN VIT LITEN STRUMPA
Som en vit liten strumpa i en klädhög med rött,
känner jag mig udda och ibland utstött.
Riskerar att färgas att helt byta om,
bara för att vara precis som dom.
Men jag vill att dom röda ska se att jag är vit.
Att dom ska se och känna att jag också hör hit.
För jag ser på världen på mitt egna sätt,
och ingen ska säga att det är fel eller rätt.
För hur ska mitt rätta jag komma fram och ta form
om det alltid ska styras av det som är norm.
Så låt mig få vara precis den jag är.
Det är inte mycket, men det är allt jag begär.
Eva Roslund • Hej!
Jag har två unga vuxna med autismdiagnos och jag undrar om det finns något motsvarande Kontakt, som ni ligger bakom, för personer äldre än 19?
Det är nämligen först efter denna ålder som mina barn blivit intresserade av att socialisera, men dom vet inte hur man gör och jag tycker att den där Kontaktkursen verkar perfekt.
Jag gissar att detta gäller även många andra unga (och gamla) vuxna autistiska personer.
Så frågan är: Finns kursen Kontakt för vuxna och om inte, är det något ni jobbar på?
Hej, tack ditt intresse i KONTAKT. Just nu finns det tyvärr ingen vuxenvariant, men Habiliteringen har olika resurser som går åt detta håll. Vi har programmet Transition för unga vuxna, titta på KIND:s hemsida.
Brittis • Heja, Anna och Jenny!
Det ni tog upp om syskon som anhöriga är superviktigt. Det finns ingen lag som säger vem som har det ansvaret!
Ni är så himla, himla bra!
Viktiga personer!
Verkligen en viktig aspekt, man kan lätt glömma bort syskon som lider och kanske inte förstår vad som sker. Viktigt att fråga om familjesituation och faktiskt aktivt fråga syskon om de vill ha stöd.
