Att olika schimpanser väljer olika sätt att krossa nötter har forskare känt till länge. Men tidigare har man trott att olikheterna beror på mer praktiska orsaker; kanske bor aporna så långt ifrån varandra att de utvecklat olika sätt utan att lära av varandra? Kanske finns det någon genetisk olikhet som gör att vissa väljer en metod och andra en annan? Kanske är nötterna olika och då passar väl olika redskap olika bra?
Nu visar en ny studie gjord i Elfensbenskusten av forskare från tyska Max Planck-institutet att ingen av de tidigare teorierna verkar stämma. Aporna väljer redskap för nötknäckandet mest utifrån vilken grupp de tillhör – de följer traditionen i sitt samhälle.
Forskarna observerade hur tre schimpansbyar som ligger alldeles i anslutning till varandra hanterade sin favoritmat – djungelnöten Coula edulis.
Irrationella redskapsval
Det visade sig att en grupp, den som bodde i den södra delen av territoriet, oftast använde stenar för att krossa nötter alldeles oavsett i vilket tillstånd nöten var. Grupperna som levde i de norra och östra delarna verkade föredra trä som redskap, utom just i början av säsongen när nötterna var så hårda att de måste använda sten.
Om redskapsbesluten fattades helt rationellt utifrån vad som vore minst jobbigt för apan borde alla schimpanser använda hårda stenar i början av säsongen när nötterna är hårdast. Sedan borde alla övergå till trä när nötterna mjuknade, för stenar är svårare att hitta i djungeln och trä finns överallt.
Men precis som hos människor verkar alltså materialvalet styras minst lika mycket av andra saker som traditioner och hur kompisarna gör. De tre grupperna av apor stöter regelbundet på varandra och skulle alltså kunna ta efter varandra, när de ser att någon kommit på en fiffigare metod, men det gör de inte. Alla håller sig till sin egen tradition.
Kultur styr även hos schimpanser
En annan iakttagelse forskarna gjort är att schimpanshonor, som ibland lämnar sin grupp och flyttar in hos grannarna när de blir könsmogna, ofta förändrar sitt beteende i den nya gruppen. Om sten är det som brukar användas där övergår honan också till den sedvänjan.
Forskargruppen som leds av Lydia Luncz vid Max Planck institutet i Leipzig tycker att deras iakttagelser kring kulturella skillnader mellan grupper av schimpanser har många likheter med hur mänsklig kultur formas.
Inte bara genetik och ekologi spelar roll i den processen. Ett beteende som blivit etablerat i en grupp kommer med tiden att frikopplas allt mer från de fysiska omständigheterna runt omkring. Det är alltså inte avgörande vilka redskap som fungerar bäst, utan vilka som brukar användas i den grupp man vill tillhöra. Både hos schimpanser och människor.