Kuckeliku, cock-a-doodle-doo, ki-ke-ri-ki eller ko-ke-kok-koh. Oavsett om du är svensk, engelskspråkig, tysk, japan eller någon annanstans ifrån, så är tuppens galande en symbol för den arla morgonstunden.

Men vad är det egentligen som får tuppen att gala just på morgonen? Och är det just klockslaget som är det viktiga – eller är det kanske något annat som får tuppen att sätta nattens stillhet i halsen och kackla igång världens värsta väckarklocka?

Den frågan har japanska forskare ställt sig, och nu tror man sig ha hittat svaret.

Behöver inte ljuset

Tidigare forskning har visat på att tuppens galande kan sättas igång av saker som till exempel billjus eller andra tuppars galande.

Men forskarna ville testa hur mycket tupparnas biologiska klocka är med och styr galandet. Därför lät man tupparna vistas i en miljö där ljuset inte förändrades.

Resultatet av experimentet visar att även när ljuset inte är en faktor, så galer tupparna ändå strax innan gryningen.

Stark biologisk klocka

Och den biologiska klockan är faktiskt ännu starkare än så. Forskarna testade nämligen också när yttre stimuli, som till exempel andra tuppars galande, fick tupparna att gala som mest.

Det visar sig att dessa saker – som tidigare forskning alltså har visat spelar roll – sätter igång tuppsången allra bäst under tidig morgon. Och det även när tupparna vistades i den konstanta ljusmiljö som forskarna hade ordnat för tupparna i det första experimentet.

Enligt forskarna är det här bevis för att tuppens morgonsång till stor del styrs av en stark biologisk klocka som är inprogrammerad i generna.

Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.