I århundraden har vi skiljt på sill och strömming. Fångas den norr om Kalmar sund brukar den kallas för strömming, annars kallas den för sill. Sillen är också större och fetare än strömmingen, men trots det har ingen biolog kunnat slå fast att det egentligen finns något som skiljer dem åt genetiskt.

Förrän nu. Forskare vid Uppsala och Stockholms universitethar nu visat att det finns några få – men tydliga – genetiska skillnader.

– För ungefär fem procent av generna hittar vi mycket tydliga skillnader, inte bara mellan sill och strömming utan också mellan olika bestånd av sill och strömming, säger Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet.

Genetisk anpassning

Enligt honom beror dessa skillnader på en genetisk anpassning till lokala miljöförhållanden. De miljöfaktorer som finns, som till exempel skillnader i salthalt och temperatur, har alltså fått fisken att förändras genetiskt, för att bättre kunna överleva i Östersjön, som bjuder på andra förhållanden än andra hav.

Men resultaten visar också att för de allra flesta av de båda fisksorternas gener så finns inga skillnader alls. Enligt Leif Andersson visar detta att sill och strömming ändå är mycket nära släkt.

-Linné klassade strömmingen som en underart till sillen, och våra resultat stöder det synsättet. Men vårt nästa steg blir att testa hur väl sillen skulle klara sig i Östersjön. Gör den inte det då kanske man bör fundera på om strömmingen ändå inte är en helt egenart ändå.

”Resultaten kan skydda fisken”

Leif Andersson hoppas nu att resultaten ska kunna användas som ett sätt att skydda fiskbestånden i vårasvenska hav.

– Förhoppningsvis kan man med våra resultat bättre uppskatta beståndsutvecklingen i Östersjön och Västerhavet, och på så sätt bidra till en ansvarsfull förvaltning av den otroligt viktiga naturresurs som sill och strömming utgör.