I november är det dags för den första större skörden i försöksanläggningen utanför Stenungsund på västkusten. Sjöpungarna odlas på samma sätt som musslor, det vill säga på långa tygband som hänger ner i vattnet från flytande bojar.
Dubbel nytta
– Idén att odla sjöpung fick jag för några år sedan när ett avfallsbolag sökte mer material att röta till biogas. Jag insåg att om man odlade sjöpung skulle mängden biogas kunna öka samtidigt som man minskar övergödningen i havet, säger Fredrik Norén, marinbiolog och grundare till företaget Marin Biogas.
Odlingsprojektet som nu går in i en ny fas löper fram till 2018 och finansieras till hälften av Energimyndigheten och till hälften av europeiskt stödkapital som ska betalas tillbaka.
Dubblera gasproduktionen
Odlingen i Stenungsund är en hektar stor (100 x100 meter) och efter skörd kommer sjöpungarna skickas till Falkenberg för att rötas till biogas. Men Fredrik Norén har betydligt större planer för framtiden:
– En odlingsyta på 29 kvadratkilometer, som Lidingö, räcker för att dubblera dagens produktion av biogas, som i första hand görs av rötslam från reningsverken. Samtidigt skulle det minska övergödningen eftersom kväve försvinner ur havets ekosystem när sjöpungarna skördas, säger han.
Enligt företaget beräkningar kan en hektar odling av sjöpung ge 650 MWh per år, samtidigt som de renar havet från 26 ton kväve och två ton fosfor.
Utmana havsbaserad vindkraft
De hävdar också att en 5,1 kvadratkilometer stor odling av sjöpungar skulle kunna generera lika mycket energi som Sveriges största havsbaserade vindkraftpark – Lillgrund Vindkraftsverk – men till halva investeringskostnaden.
Förhoppningen är att i framtiden kunna sprida ut odlingar i kustområden som inte är känsliga eller omfattas av strandskydd. På djupt, strömsatt vatten så att bottnarna inte påverkas. Ett exempel är den övergödda Laholmsbukten.
Resterna som blir kvar efter att sjöpungarna rötats kan användas som jordbruksgödsel. Men värdet på biogasen och gödslet räcker precis för att täcka kostnaderna.
Ekosystemtjänst
– För att få lönsamhet måste även få betalt för den ekosystemtjänst som sjöpungarna gör i form av kväve- och fosforupptag. Antingen från samhället via certifikathandel eller från utsläpparna, det vill säga bönder och andra som släpper ut kväve, säger Fredrik Norén.
I projektet ska man även undersöka om sjöpungarna går att odla i Östersjön som en metod för att minska övergödningen där. Men i Östersjön lever inte sjöpungen naturligt.
– Det behövs mer forskning för att skapa ett slutet system för rening av vattnet i Östersjön. Det sista vi vill är att introducera arten sjöpung i en miljö där den inte hör hemma, säger Fredrik Norén.
Sjöpung – Ciona Intestinalis
- Sjöpungar är fingertjocka djur som äter växtplankton som de samlar in genom att dra in och filtrera stora mängder vatten genom sin kondomliknande kropp.
- De snabbväxande djuren växer på ett sätt som liknar musslor, och precis som musslor tar de via födan upp stora mängder kväve och fosfor. Men eftersom sjöpungarna saknar skal är biomassan i deras inre enklare att röta.
- Sjöpungen beskrevs redan av Linné och förekommer naturligt och i stort antal längs den svenska västkusten. Få sommarbadare har dock sett dem då de lever fästa mot havsbottnen på fem meters djup och däröver.